Hon är 14 år och går i åttonde klass på en skola i centrala Norrköping. Den 26 januari hände något som förändrade hennes liv. Tina, som egentligen heter något annat, hade varit på bio med en vän och satt på spårvagnen hem mot Klockaretorpet. Klockan var 22.30.

Läs mer: Därför ökas inte säkerheten på spårvagnarna

– Vi märkte att en man i 30-årsåldern satt och tittade på oss. Han stirrade på ett väldigt obehagligt sätt så vi valde att ignorera honom, säger Tina.

Artikelbild

| Tina har aldrig tidigare känt sig rädd i Klockaretorpet. Nu vill hon inte längre gå ut. Och hon har slutat åka spårvagn.

När spårvagnen närmade sig hållplatsen Bastuban i Klockaretorpet började flickorna förbereda sig för att gå av.

– Jag hade min mobiltelefon i handen, och la den i fickan innan jag tog min väska och en påse från sätet. När vi gick mot dörren reste sig mannen upp och rusade mot sätet där vi suttit, samtidigt märkte jag att min mobiltelefon var borta.

– Jag såg att mannen tog telefonen, och sa: "Jag såg att du la min mobiltelefon i din ficka", säger Tina.

En vän till Tinas äldre bror som också befann sig på spårvagnen försökte förmå mannen att lämna tillbaka mobilen och sa att de annars skulle ringa till polisen.

– Men han brydde sig inte. Vi åkte med honom till Klockaretorpet centrum där han gick av. Jag sa en sista gång att jag skulle ringa till polisen om vi inte fick tillbaka mobilen. Då vände han sig om och började hota mig. Han sa att om jag gjorde det skulle han skicka folk på mig, att han visste var jag bodde och skulle leta upp mig, säger Tina.

Tina beskriver situationen som mycket obehaglig.

– Jag började gråta och skaka, och blev orolig att han var beväpnad, säger hon.

När mannen hade försvunnit ringde Tina polisen som kom och upprättade en anmälan.

Under tiden hon berättar vrider Tina händerna i knät. Hennes mamma och syster sitter bredvid i vardagsrummet hemma i Klockaretorpet. De är bekymrade, säger att Tina inte varit sig själv sedan händelsen. Att hon först inte vågade gå till skolan av rädsla för att stöta på mannen.

– Jag är inte som förut. Hela mitt liv har förändrats. Mina kompisar hör av sig, men jag vågar inte gå ut själv längre. Jag går bara ut med familjen. Och jag åker inte spårvagn, säger hon.

Hon säger att hon önskat att det funnits personal på spårvagnen som kunde ha hjälpt till.

– Jag har aldrig varit rädd för att åka spårvagn eller röra mig i Klockaretorpet tidigare. Jag är uppvuxen här och känner mig trygg. Men händelsen har förändrat mitt liv, säger Tina.

Polisutredningen pågår och enligt Calle Jerrhage på polisen i Norrköping går man just nu igenom övervakningsfilmer från spårvagnen.