– Jag tycker att det fungerat sämre sedan Östgötatrafiken tog över, man får ofta sitta i telefonkö i upp till tjugo minuter och det har hänt att de inte kommit alls, säger hon. Ingrid, 89 år har beställt färdtjänst från det äldreboende där hon bor för idag så ska den nya hörselapparaten prövas ut, med på färden följer även Berit Hammarin. Berit är här från organisationen Frivilligcentralen på ett så kallat "punktuppdrag" och uppdraget just idag är att hjälpa Ingrid till Hörselcentrum och tillbaks - och kanske dricka en kopp kaffe eller två efteråt.
– Det blir mycket kaffedrickande, säger Berit och skrattar. Även om det just idag handlar om ett kort ärende så varierar uppdragen mycket, från bärhjälp och promenader till schackspelande och just kaffedrickande och de frivilliga kan lägga ner väldigt mycket tid på att hjälpa sina mottagare.
– Hamnar man på akuten så sitter man ju där, elva timmar är det längsta jag har varit med om, säger Berit. För nio år sedan fick Berit ett brev av kommunen som bjöd in henne till ett informationsmöte på Frivilligcentralen och ända sen dess har hon hjälpt människor i deras vardag, helt gratis. De som hon hjälper är oftast väldigt tacksamma men förutom all den tacksamhet som hon får för sin insats så har frivilligarbetet även andra fördelar.
– Jag har lärt mig att hitta i Norrköping, jag har varit på så många ställen som jag aldrig varit på förut, säger hon. I helgen bär det av till Uppsala för att hjälpa en annan person till ett födelsedagsfirande.
Maj Josefsson, 81 år är nyfriserad när hon öppnar dörren och släpper in oss i sin lägenhet. Hon vill gärna prata med oss, enda förutsättningen var just den att hon fick ordna håret innan, och med hjälp av en frivilligarbetare så var det enkelt för Maj att dagen innan ta sig till favoritfrisören. Maj har ingen som kan hjälpa henne här i Norrköping, hennes enda dotter bor sedan länge tillbaka utomlands och vännerna finns i andra städer och även om de kunde hjälpa henne så gillar hon inte den tanken.
–Jag vill inte utnyttja mina vänner, de vill jag umgås med. Jag vill göra så mycket som jag kan. Men du vet, ibland blir det så tungt att bära hem all mat.
Förutom den hjälp som Maj får av Frivilligcentralen med sånt som tandläkarbesök och att bära hem matkassar så har även kontakten med frivilligarbetarna hjälpt Maj att återfå tron på sina medmänniskor.
– Det är väldigt fina människor som jag släpper in i mitt hem men sen har man ju haft otur också, säger Maj och tystnar lite grann. För några år sedan, innan hon kom i kontakt med Frivilligcentralen blev hon nämligen lurad av en ung kvinna som erbjöd sig att hjälpa henne med att rensa avloppet. Tacksamt tog Maj emot hjälpen men det var först när kvinnan hade gått som hon upptäckte att alla hennes smycken var borta, inklusive den guldklocka hon fick för lång och trogen tjänst som förskollärare. Maj blir arg bara hon tänker på det och höjer för första gången under samtalet rösten.
– Något så oförskämt, hon visste precis hur man skulle ta en gammal tant. Henne skulle jag allt vilja snyta till!
Men om de som hjälper henne nu har hon bara bra saker att säga.
– De är underbara! Det är alla möjliga människor som dyker upp och hjälper en gammal tant som jag och jag har fortfarande inte träffat en enda som jag inte gillar.Jag tänker ofta tanken; Maj, hur skulle du klara dig utan Frivilligcentralen?