Ingen sanering vid Arvidsberg

Resterna efter den gamla koppargruvan vid Arvidsberg på Vikbolandet får ligga kvar. Miljöutredningen som gjorts ger positiva besked om föroreningsläget.

Vackert. Brottytorna visar vad man en gång utvann i gruvan. Nu är det 165 år sedan gruvan lades ner.

Vackert. Brottytorna visar vad man en gång utvann i gruvan. Nu är det 165 år sedan gruvan lades ner.

Foto: Fredrik Jonson

Norrköping2015-03-31 21:34

I gruvans omedelbara närhet finns mycket stora avfallsmängder i form av olika tungmetaller i en så kallad varphög. Högen är mäktig - hela 100 gånger 75 meter – och ligger direkt på berget alldeles intill den del av Slätbaken som kallas Trännöfjärden.

Malmen som brutits här är så kallad sulfidmalm vilket innebär att också svavel finns i varpen. Totalt beräknar man att det finns upp till 500 ton svavel, upp till 490 ton koppar och upp till 10 ton zink i högen. Mängden kadmium är betydligt lägre –upp till 200 kg– men å andra sidan är det också den allra giftigaste ingrediensen i tungmetallblandningen.

Frågan som den miljötekniska undersökningen skulle besvara var om de stora mängderna också spridit sig vida omkring och fortsätter att sprida sig så att en sanering blir nödvändig. De giftiga ämnena från metallerna förs nämligen vidare av väder och vind, främst i form av lakvatten som hamnar både i marken, i grundvattnet och i havsvattnet.

Nu visar rapporten som just sammanställts att läget inte är så alarmerande som länsstyrelsen tidigare befarat. Visst är området närmast gruvhålet starkt påverkat av höga metallhalter men spridningen är mycket begränsad. Så här skriver miljökonsulten WSP som gjort utredningen:

– Påverkan är lokal och begränsas till gruvans närområde, mark och vassvik sydväst om gruva, som fungerar som en barriär för vidare spridning. Utbredningen av påverkansområdet bedöms inte öka över tid.

Länsstyrelsen hade satt upp tre punkter som skulle besvaras. Spridningen av föroreningar från gruvan ska inte ge upphov till en oacceptabel påverkan på Trännöfjärden. Människor som bor i de två fritidshusen i området ska inte utsättas för förhöjd hälsorisk på grund av föroreningar från gruvan. Och området med påverkad markmiljö ska inte fortsätta att öka i omfattning.

På samtliga tre punkter har undersökningarna, som genomfördes under hösten förra året, kunna lämnat lugnande besked. De stora giftiga metallmängderna påverkar bara ett mycket begränsat område. Vattenprover från den borrade brunnen och markprover vid de två fritidshusen alldeles öster om varphögen uppvisar normala värden för området.

Utredningen konstaterar därför att risken för människor och miljön i Trännöfjärden bedöms som låga både i dag och i framtiden. Man gör bedömningen att det inte finns något behov av så kallad riskreducering, det vill säga någon form av sanering i området.

Länsstyrelsen har gjort en inventering av gamla gruvhål i Östergötland. Tre av gruvorna klassades i högsta riskklassen; en av dem var Arvidsberg. Nu är alla tre utredda med hjälp av statliga pengar och länsstyrelsen kan konstatera att man kunnat klassa om alla tre som mindre riskfyllda.

Misstankar fanns också att den väg, som anlades för att frakta kopparen mellan gruvan och hyttan, som låg i Gottenvik åtta kilometer nordost om Arvidsberg, skulle ha fyllts ut av överblivet material från gruvan. WSP konstaterar att ingenting tyder på att giftiga massor finns under vägen.

Det gamla gruvhålet ligger naturskönt i Slätbakens förkastningsbrant som är ett naturskyddat riksintresse. Själva gruvområdet utgör också en skyddsvärd kulturmiljö. Det innebär att ingen förändrad markanvändning är planerad. Området är svårtillgängligt och utgör inget stor turistmål konstaterar utredarna.

Vad gjorde de där?

Brytningen pågick från 1803 till 1850.

375 ton koppar utvanns som behandlades i hyttan i Gottenvik.

Brytningen har skett i ett 100 meter långt, 2–4 meter brett och 10 meter djupt dike. I botten av diket finns tre stycken lodräta schakt.

Det djupaste schaktet kallas Gottenviksgruvan och har 100 meter djupt. Ett par mindre hål finns också norr om huvudgruvan.

Samtliga gruvhål är vattenfyllda idag och vattnet är klart. Gruvhålsvattnet rinner ut på bergytan vid gruvhålets sydligaste punkt –  alltså mot Slätbaken.

Under brytningstiden fanns bland annat fyra arbetarebostäder, ett skrädarhus där malmstyckena rensades från ofyndigt berg, hiss och bodar. Två av arbetarebostäderna, från tidigt 1800-tal används idag som fritidshus.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om