"Jag bränner mig gärna. Framgången härdar. Sätt mig på piedestal. Om livet ska tävlas, ja kompis då jävlar ska jag ha alla rätt. Vi ses när vi dör."

Så sjunger Daniel Forsberg under artistnamnet John Daniel i titelspåret på EP:n "Alla rätt". Att ständigt sikta högt och leverera på topp är något som han själv brottas med.

– Låten är något av ett anthem för skivan och mig själv, skriven lite med glimten i ögat, men med allvar i botten, säger han.

Artikelbild

| "Nästan alla jag träffar brottas med att duga till. Man känner att man måste göra och vara tillräckligt bra" säger Daniel Forsberg.

– Om jag får ett uppdrag måste jag prestera och leverera riktigt bra. Jag känner också att jag strävar efter att vara en bra person. Det är svårt att leva upp till allt. Jag är absolut inte perfekt, men det är en drivkraft som jag har. Och jag kan hata den sidan hos mig själv.

För fyra år sedan sade Daniel Forsberg upp sig på Studiefrämjandet efter 18 år i folkbildningens tjänst. I dag är han egen företagare och programleder i Sveriges Radio Östergötland, arrangerar nattklubbs-eventen Franz Jäger och är soloartist.

– Det har varit en enda röra sedan jag sade upp mig från Studiefrämjandet. Nu har det blivit väldigt många små bollar och större frihet, vilket jag trivs med. Men det blir lite rörigt.

– Musiken är min största passion, den drivs jag av, men jag kan inte livnära mig på den.

Artikelbild

| "Jag gillar melankolin i popmusik. Men alla texer behöver inte handla om mig personligen" säger Daniel Forsberg, aktuell med John Daniel EP:n "Alla rätt".

EP:n "Alla rätt", inspelad i keyboardisten och producenten Anders Berlins källare, har en ljudbild fram som är både retro-flirtig och elektroniskt modern.

– Anders är syntig och har fått gå loss i det, säger Daniel Forsberg.

Artikelbild

| John Daniel senaste låtar kretsar kring prestation, men också brist på självinsikt, rädsla för att visa sig sårbar och att hoppas på en ny chans.

De båda känner varandra sedan många år, men började jobba ihop 2015 och samarbetade även på John Daniels tidigare EP "Ett fall för eliten" (2016).

– Jag är lyrisk över vårt samarbete. Medan jag brinner för att skapa text och musik är han otroligt skicklig på arrangemang och produktion. Han är väldigt musikalisk och det har varit utvecklande för mig att jobba ihop. Jag har fått höja mig själv, och det tycker jag om.

Artikelbild

För att komma ut och spela oftare gör Daniel Forsberg sedan några år även spelningar där han uppträder med annan musik än sin egen.

– Förr kunde det dröja lite för lång tid emellan spelningarna. Mitt gamla band fanns inte kvar och jag hade inget naturligt band i mitt soloprojekt. Därför blev det ett större projekt med spelningar.

I dag är han mer flexibel och kan spela själv, med Anders eller med Malin Bratt, violinist i Norrköpings Symfoniorkester. De träffades av en slump för två år sedan och började spela tillsammans i en ovanlig, men lyckosam, duo-konstellation.

– Det blev ett nytt koncept och ett helt nytt uttryck. Vi har blivit väldigt tajta och jag har aldrig spelat så mycket live som under förra året.

På en av de nya låtarna hörs även artisten och vännen Gina Jacobi, som för tio år sedan producerade John Daniels första soloskiva.

– Hon blev en viktig kugge när jag blev självständig som artist.

Tillsammans skrev de duetten "Ditt fel", en låt om att sakna förmågan att se sina egna fel och brister.

– Det var kul att återförenas igen, tio år senare. Vi är ganska lika i tankar kring musik och texter. Vi gillar ordvändningar, att vrida på orden och deras betydelse.

Tidigare har du sagt att du har lättare för melodi än text.

– Ja, jag har mer trygghet i det musikaliska. Texten är något som jag får kämpa fram. Det går bättre med textskrivandet idag, men det är fortfarande musiken som jag drivs av. Jag skriver ingen poesi. Men det kanske kommer, ha ha.