Den mycket stora bristen på hö och ensilage har fått den lokala LRF-gruppen att vädja till kommunen om hjälp.

– Det är bara bra att vi kan stötta på det här sättet, säger Johan Lewander, landskapsingenjör vid Norrköpings kommun som just nu ägnar stor del av sin arbetstid till att leta efter oklippta kommunala gräsytor. Det är kommunens hjälp till djurägare som drabbats hårt av den långvariga torkan.

Hittills har Johan Lewander fått ihop tolv hektar, 120 000 kvadratmeter, gräs som ska slås och packas i balar under nästa vecka.

Artikelbild

| I Pryssgården finns några större ytor med högt gräs. Nästa vecka ska det slås och packas i balar som lantbrukare får hämta, berättar Johan Lewander, landskapsingenjör vid Norrköpings kommun.

– Vi ska se om vi kan hitta fler ytor som kan balas.

Från hela södra Sverige kommer rapporter om att bristen på beten och foder tvingar lantbrukarna att stödfodra med hö och annat foder som var tänkt för vintern och till slut låta slakta djur i förtid.

– Alla djurägare berörs, allt från de som har kaniner till de med kor och hästar. Men det är främst mjölkbönder och de som odlar ekologiskt som har det svårast, säger Per Helgesson, ordförande för LRF:s kommungrupp i Norrköping.

Han får dagligen samtal från desperata djurägare. På torsdagsmorgonen satt han i ett krismöte tillsammans med LRF-ordföranden från Östergötlands övriga kommuner.

Förra höstens skyfall kombinerat med vårens och sommarens torka är, enligt Per Helgesson, bara början på åratal av kommande ekonomiska svårigheter för många av länets bönder. De som den här sommaren tvingas skicka djur till slakt för att minska sina djurbesättningar. Det kan påverka allt från minskad mjölkproduktion och dyra inköp av foder till indragna EU-stöd.

– Många av våra medlemmar går just nu på gränsen för vad de klarar av. Vi ser personliga tragedier bland dem och är jätterädda för att det här kommer att eskalera och att flera av dem drabbas av psykisk ohälsa, säger Per Helgesson.

Inom LRF diskuteras nu hur organisationen kan stötta de drabbade djurägarna.

– Vi pratar om att starta en krisgrupp med psykologer som kan vara till hjälp.

Under tiden söker bönderna efter hö och ensilage till sina djur och hoppas på att både gårds- och sommarstugeägare är villiga att dela med sig av det gräs som finns på deras marker. Situationen är desperat, enligt Per Helgesson som säger att den som har en oslagen äng eller liknande och vill skänka gräset till en djurägare kan höra av sig till LRF:s regionkontor.

Nu tas gräs tillvara som normala år inte anses duga som djurfoder.

– Man får ta hand om det man får tag på, så är det i år.