Lite hårddraget kan man säga att det är den slutsats som Riksrevisionen (RR) drar i en stor granskning av hur regeringen och de ansvariga myndigheterna hanterar tillsynen av de många transporter som sker med farligt avfall inom landet och över gränserna.

– Det är viktigt att farligt avfall tas om hand på ett korrekt sätt för att avfallet inte ska påverka miljön och människors hälsa på ett negativt sätt, säger RR och konstaterar att det under lång tid funnits problem med att avfallet skickas illegalt till länder där det ofta inte kan tas om hand på ett säkert sätt.

– Och den främsta drivkraften bakom illegala avfallstransporter är stora förtjänster i kombination med låg upptäcktsrisk och låga straff. Området är attraktivt för organiserad brottslighet, konstaterar RR och menar att både bättre organisation och bättre tillsyn behövs.

Artikelbild

| Försvann. Enorma mängder kvicksilver från insamlade batterier hamnade på villovägar när företaget som skulle slutförvara kvicksilvret istället sålde de vidare.

Lita på egenkontroll

I granskningen konstaterar man att skillnaden mellan uppkommet farligt avfall och det som sedan behandlas var hela 680 000 ton 2012. Det innebär att farligt avfall försvinner utan att man vet vart det tar vägen.

– Det saknas kartläggning av de illegala avfallstransporternas omfattning. En regional kartläggning i Norrbotten visar att den illegala verksamheten troligen är mycket omfattande, säger Fredrik Engström som lett RR:s granskning.

NT har tidigare berättat om hanteringen av framför allt förorenade jordar och farliga transporter. Då sa bland annat förre VD:n på återvinningsföretaget Göran Eriksson så här:

Artikelbild

| Yttre gräns. Sveriges hamnar är vår yttre gräns mot världen utanfär EU. Ibland kan containerlasten vara illegal. Hur ofta vet man inte eftersom tillsynen är bristfällig.

– Om kontrollen av vårt skattesystem var likadant uppbyggd som kontrollen är av vart det farliga avfallet tar vägen, skulle ingen betala skatt i det här landet.

Göran Eriksson menar att myndigheterna i stort tvingas lita på företagens egenkontroll eftersom man har en mycket summarisk redovisningsplikt om vart avfallet tar vägen.

Artikelbild

| Slumpmässig. Tillsynen av farligt avfall på landsvägarna blir mer summarisk eftersom polisens kontroller handlar om farliga transporter i allmänhet. Slumpen avgör om illegalt farligt avfall hittas.

Hans bild bekräftas alltså av RR. Tillsynsansvaret för avfallstransporter delas mellan länsstyrelserna och kommunerna. Samverkan måste också ske med Polisen, Tullverket och ibland Kustbevakningen. Länsstyrelserna har tillsyn över de gränsöverskridande transporterna och kommunrna de nationella.

Import av sopor

En av problemen enligt RR är att tillsynsinstanserna är så många att överblick saknas. Systemet blir ineffektivt även om det på pappret ser ut som om det skulle fungera.

– Vi anser att tillsynen inte är tillräckligt riskbaserad. En kartläggning av riskerna innebär att man kan rikta tillsynen där den behövs. Det är viktigt att ansvaret är tydligt och det behövs ett system för spårbarhet av farligt avfall, säger Fredrik Engström.

Ett annat bekymmer enligt Fredrik Engström är att tillsynen över avfall som kommer utifrån till Sverige i princip är obefintlig, trots att importen ökat dramatiskt under senare år. På några få år har importerat anmälningspliktigt avfall mer än fördubblats.

RR vill se förbättringar både på regeringsnivå och hos enskilda myndigheter. Inte minst kräver man krafttag, när det gäller att öka tillsynen av importerat avfall. I övrigt menar man att tillsynen i stort måste förbättras och att uppföljningen måste bli bättre.

Regeringen bör se över myndigheternas ansvar för tillsynen och att ett spårbarhetssystem skapas. Straffbestämmelserna kring olagliga avfallstransporter bör ses över. Myndigheterna bör förbättra uppföljningen, se till att tillsynen blir mer riskbaserad och förändra arbetssättet så tillsynen blir effektivare.