Videon är inte längre tillgänglig
AFU, Archive for the unexplained, startades 1973 av tre vänner som intresserade sig för ufologi. De var först enbart inriktade på just ufon och arkivet innehåller fortfarande en övervikt av företeelsen oförklarliga luftobservationer men är idag breddat till att inkludera även sådant som rör andra former av paranormala fenomen. Två och en halv hyllkilometer material finns bevarade i fem lokaler som alla ligger i anslutning till huvudkontoret i Ljura. Arkivet växer ständigt och det börjar bli ont om plats. De får årligen in mängder med material från olika delar av världen och varje dag lämnas nya rapporter om observationer av förmodade ufon.
– Många är i dag intresserade av sånt här men på ett flyktigt och icke-källkritiskt vis, säger Anders Liljegren som är en av dem som startade arkivet.
Här arbetar de fortlöpande med en digitaliseringsprocess som är otroligt tidskrävande. En av de anställda sitter enbart och digitaliserar inspelningar från kassettband.
– Mycket av det vi gör här nu är att tillgängliggöra materialet för allmänheten.
Med hjälp av sponsorer har arkivet en grundplåt som de klarar sig på de närmaste åren, men redan efter sommaren är arkivet utan betald arbetskraft då sysselsättningsfasen, fas 3 läggs ner. De som tidigare fått sitt arbete här genom samarbetet med arbetsförmedlingen kan inte längre få betalt och arkivet blir därför i stort behov av frivilligarbete. Anders Liljegren menar att de nu hoppas på fler sponsorer och nya volontärer eftersom de mest engagerade håller på att bli gamla. Han säger att de inte aktivt rekryterar nya medarbetare, intresserade får själva söka upp AFU om de vill jobba här.
– Medvetet håller vi en ganska låg profil, vi vill inte att det ska bli underhållning av det.
Ett annat alternativ för finansiering av verksamheten är att ansöka om olika bidrag. Anders Liljegren berättar att de för tillfället väntar på svar kring fem ansökningar.
– Det finns egentligen ganska mycket kulturstöd att få runt om i världen.
En lycklig framtidsvision skulle vara att kunna flytta till ett stort hus där allt får plats med minst fem anställda som kan jobba med arkivets diverse områden. Ett annat alternativ kunde vara att Norrköpings olika arkiv går ihop och skapar någon form av "Arkivens hus", där de olika verksamheterna kan samarbeta. Liknande finns redan på flera av landets orter. Trots ovissheten har Anders Liljegren tillit till framtiden.
– Vi håller på och räddar ett europeiskt kulturarv. Det är otänkbart att arkivet inte skulle finnas kvar.