Pojke omplacerad mot sin vilja

Trots att den elvaårige pojken i mars helt motsatte sig att träffa sin biologiska mamma och inte på något sätt förbereddes för att återförenas med henne hämtades han den 22 maj i skolan och omplacerades hos henne.

Tufft. Tiden sedan den 22 maj då den elvaårige pojken plötsligt hämtades på skolan har varit tuff 
för fosterpappan och lillebrodern.

Tufft. Tiden sedan den 22 maj då den elvaårige pojken plötsligt hämtades på skolan har varit tuff för fosterpappan och lillebrodern.

Foto: Michael Svensson

Norrköping2014-09-11 11:17

Sedan dess har hans fosterpappa, som varit med sedan pojken föddes och till och med klippte navelsträngen vid förlossningen, inte fått träffa pojken.

– De ringde inte ens till mig och berättade att de hämtat honom och min mamma som hade cyklat till skolan för att hämta honom fick stå där och vänta, utan att få veta något. Jag tycker att det är ett grovt tjänstefel att de inte hörde av sig till mig, säger han.

Inte heller den ett år yngre brodern har fått träffa brodern mer än en gång, dagen efter omplaceringen. Det är nu mer än tre månader sedan.

– Det var bra, men det var inte han. Han såg inte ut och var inte som vanligt, säger lillebrorsan.

De försöker leva som vanligt, men lillebrorsan tycker det är tråkigt utan storebrorsan.

En anhöring intygar att bröderna betyder mycket för varandra:

– De är som ler och långhalm. De brukar alltid vara tillsammans och sedan kom det här dråpslaget. Hon tänker inte på barnens bästa, i så fall hade hon sett till att de fick träffas. Det här är världens goaste barn, säger han.

"Strider mot alla regler"

Pappan ifrågasätter starkt socialtjänstens abrupta omplacering av pojken.

– Var är barnperspektivet när socialtjänsten agerar på det här sättet? Jag tänker på honom och lillebrodern som mår dåligt av det här. De gjorde inget för att förbereda dem på det här. Mamman hade inte ens telefonkontakt med pojken på över tre månader och en överflyttning ska ske successivt. Det här strider mot alla regler, säger han.

Elvaåringen har bott hos honom i princip hela sitt liv och i närmare tre år har hans hem fungerat som familjehem åt pojkarna, som varit placerade där enligt lagen om vård av unga, LVU. Mamman har haft begränsat umgänge med dem på grund av barnens upplevelse av våld samt hennes beteende vid umgängestillfällen, enligt de utredningar som socialtjänsten genomfört.

Fosterpappan blev tillsammans med modern när hon var gravid och ser sig som pojkarnas pappa.

Förhållandet var stormigt och efter några år separerade de, men pojkarna fortsatte att bo växelvis hos dem.

– Jag vill att de ska få växa upp tillsammans och jag har funderat på att adoptera den äldste pojken.

Vägrades delad vårdnad

Fosterpappan har fullt stöd av den nu omplacerade pojkens biologiska pappa.

– Jag fick förtroende för honom redan första gången vi träffades. Jag har haft mycket ångest för pojken, men när jag begärde delad vårdnad vägrade mamman mig det, säger han.

Han upplever att socialtjänsten bemött honom på ett avvisande sätt.

– De har varit extremt korta och fåordiga när det gäller pojken så fort jag ringt. Det viktigaste för dem har varit att jag betalat mina 1 273 kronor i underhållsstöd.

Vid ett tillfälle gjorde pappan en orosanmälan, men då blev det krig.

– Då anmälde hon mig för misshandel av henne.

Nu undrar han vad hon hittat på om fosterpappan.

– Vad krävs det för att ett barn akut ska omplaceras på det här sättet? Enda gången man gör det är vid misstanke om misshandel eller sexuella övergrepp. Jag fattar inte hur de tänker. Här har de inte sett till barnets bästa, säger den biologiska pappan, och fosterpappan instämmer:

– Pojken som har det kämpigt i skolan har inte ens fått gå dit sedan dess fastän det är skolplikt, säger fosterpappan.

Han är mycket oroad över vad som ska hända nu när mamman flyttat tillsammans med pojken. Han tror att vad som helst kan hända när hon efter flytten går under myndigheternas radar.

Polisanmält handläggare

Fosterpappan har tillsammans med den biologiska pappan träffat såväl verksamhetschefen Thomas Leijon som socialnämndens ordförande Roger Källs (S). Han har också precis som flera andra anmält socialtjänsten till inspektionen för vård och omsorg. Han har också anmält saken till Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen och polisanmält de handläggare och chefer på socialtjänsten som varit involverade i ärendet.

– Det går inte bara sitta bredvid och titta på hur myndigheter behandlar barn. Här har de gjort allt fel. Barnen har inte kommit till tals alls och jag har inte ens fått se beslutet om omplaceringen, säger fosterpappan.

Mamman har avböjt att kommentera fallet.

011-200 158

Bakgrund Lagen om vård av unga (LVU)

Under årens lopp har det kommit flera orosanmälningar om bristande omsorg när det gäller barnen. Under hösten 2010 omhändertogs pojkarna omedelbart, enligt lagen om vård av unga, LVU, och placerades i jourhem. Anledningen var att det fanns misstanke om att de utsattes för misshandel av föräldrarna.

Misstankarna mot föräldrarna lades dock ner och den 5 augusti 2011 beslutade socialnämnden att bröderna, enligt LVU, skulle placeras hos mannen.

Samtidigt bestämdes också att umgänget mellan mamman och pojkarna skulle begränsas på grund av barnens upplevelse av våld samt hennes beteende under umgängena. Hon hade också haft svårt att behålla sin bostad.

Drygt ett år senare begärde mamman att beslutet skulle omprövas. Men socialnämndens behandlingsutskott slog i januari 2013 fast att de skulle bo kvar hos pappan. Förvaltningsrätten avslog sedermera hennes överklagande.

Orsaken var att förvaltningsrätten i Linköping vid en sammantagen bedömning fann att "det finns en inte oväsentlig osäkerhet om förbättringarna i mammans hemförhållanden är av sådan stadigvarande och genomgripande karaktär som skulle leda till att vården inte längre är motiverad. Det är därmed inte säkerställt att de brister som ledde till beslutet om LVU-vård inte längre föreligger."

Drygt ett år, den 22 maj, senare omplaceras den äldste pojken till mamman, eftersom handläggaren på socialtjänsten gjort bedömningen att en återförening var möjlig. En omfattande öppenvårdsinsats var upprättad kring pojken och mamman i syfte att underlätta återföreningen.

Detta trots att, handläggaren så sent som i mars noterar, att pojken motsatte sig att träffa mamman helt, då hon enligt båda pojkarna utövade påtryckningar på dem i syfte att få dem att vilja bo hos henne. Detta medförde att den yngre av pojkarna inte heller ville träffa henne just då.

Källor: Socialtjänstens utredningar och förvaltningsrättens dom

Enligt första paragrafen i lagen om vård av unga anges att insatser inom socialtjänsten för barn och unga ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Enligt beslut, enligt lagen, ska vad som är bäst för den unge vara avgörande.

När vård med stöd av lagen av vård av unga inte längre behövs ska socialnämnden besluta att vården ska upphöra.

I lagstiftningens motiv uttalas att en av förutsättningarna för att en återförening ska bli möjlig är att kontakten mellan barn och föräldrar varit god under placeringstiden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om