– Jag är inte på något vis ute efter att ställa någon mot väggen. Jag vill bara att det här ska bidra till att det utreds så att man kan undvika sådana här misstag, säger Stig Hagander när vi träffas hemma hos paret i Krokek.
– När ambulansen väl kom fick jag ju bästa, tänkbara vård.
Det var onsdagen den 3 februari, någon gång runt klockan 17, som Stig Hagander fick svåra bröstsmärtor. Värken var så kraftig att varken han eller hustrun kände någon tvekan om att en ambulans behövdes. Britt-Marie Hagander slog därför 112 och fick prata med en operatör på SOS Alarm, som bad att få tala med Stig.
Med luren i handen förklarade Stig hur smärtsamt han hade det och bad dem skicka en ambulans omedelbart. Jo då, en ambulans skulle skickas, så mycket förstod Stig, och därför tyckte han att det var ologiskt att operatören ändå avslutade samtalet med en uppmaning om att ringa igen ifall det blev värre.
Tiden gick
En halvtimme passerade utan någon ambulans. Stig uppvisade hela tiden symptom, tydliga som skolboksexempel, på hur en hjärtinfarkt känns igen.
– Han hade ont i bröst och i armar och så hade du ju huvudvärk och kräktes, minns Britt-Marie och vänder sig till maken.
Väntan på ambulansen var påfrestande och en halvtimme efter det första samtalet pratade Britt-Marie åter med SOS Alarm.
– Då fick vi veta att en ambulans hade varit på väg, men att den fick dirigeras om till ett mer akut fall. En ny skulle därför skickas.
Ytterligare en halvtimme gick utan ambulans.
– Tredje samtalet till SOS Alarm ringdes av vår son som kommit för att hjälpa oss. Han fick då besked om att en ambulans på Gamla Övägen nu var på väg till oss.
Flera samtal behövdes
Stig och Britt-Marie har aldrig tidigare behövt ringa 112. Men nu krävdes flera samtal för att övertyga SOS Alarm om att en ambulans krävdes.
– 20 till 25 minuter var ambulansen framme och då gick allt undan. De hann knappt komma innanför dörren innan Stig hade fått band om handleden och prover tagna.
Med blåljus och sirener satte ambulansen fart mot US i Linköping där ett team stod redo att ta emot Stig. På vägen dit skickades, precis som ambulanspersonalen gör vid befarade hjärtinfarkter, EKG så att allt skulle vara förberett.
Professionell vård
Ballongsprängning av två blodkärl i hjärtat skedde så snart det bara gick.
– Jag fick så proffsig vård både i ambulansen och på US insåg man att minuter och sekunder inte fick gå förlorade. Senare, på Vrinnevisjukhuset, var vården också den bästa, säger Stig som är trött efter infarkten men känner sig bättre dag för dag.
– Min förhoppning är att sådana här misstag inte upprepas.