Det säger Linda Bredahl, som arbetar på Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Hon förklarar direkt att hon inte är emot förändringar, men hon tror att det är en dålig idé att avveckla resursgrupperna på det sätt som hon ser nu.

Hon hör många föräldrar som är oroliga av olika skäl. Det finns de som, på olika sätt, har dåliga erfarenheter av skolan dit deras barn nu ska återvända. Kanske har syskon gått där tidigare, kanske har barnet det nu gäller också gjort det.

Hit hör en mamma som NT talat med.

Artikelbild

| Linda Bredahl, Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland.

Ett ingenmansland

– Vi vet inget alls, säger den förtvivlade mamman och beskriver både kontakter med utbildningskontoret och ett barn mår mycket dåligt.

– Vi står i ett Ingenmansland, säger hon

Linda Bredahl har själv en son som ska början i förskoleklass nästa år.

Artikelbild

– Om han inte får det stöd han behöver så orkar han inte. Så är det redan nu i förskolan och när det blir så får han en motvilja mot att gå. Jag ser scenariot hemmasittare. Det är klart att jag är orolig.

Viljan är inte nog

Elever som har svårt att sortera intryck får problem med stökiga miljöer och många människor. De kan behöver möjlighet att arbeta mera avskärmat. Annars kan resultatet bli att de inte klarar att vara i skolan, de kan blir deprimerade, få ångest.

Alla barn med sådana här svårigheter får inte plats, eller vill kanske inte gå i en kommungemensam resursgrupp. De har rätt att få det stöd det behöver på den skolan de går i.

Linda Bredahl vet att det finns skolor som har egna resursgrupper med kompetent personal. Hon ser mycket som är positivt, men inte tillräckligt.

– Viljan kan väldigt ofta finnas, men man vet inte hur man ska göra och även om man gjort allt man kan så kanske det inte räcker.

Det kan vara svårt att få till en bra miljö på en överfull skola.

En exkludering

Skolorna kan söka extra pengar, ett tilläggsbelopp, för att bygga upp stöd och göra anpassningar för eleverna, men att bygga upp kompetensen handlar inte bara om pengar, säger hon. Det tar tid.

Hon tycker också att man måste vara noga med begreppen. Det är skillnad på integration och inkludering.

– Om de här barnen tvingas gå i en skola där de inte mår bra kan integreringen i praktiken bli en exkludering, säger Linda Bredahl.

Det kan ökad på problemen på ett sätt som inte bara kostar för den enskilda individen, utan också för samhället. Det är hon övertygad om.