Där samlades många av dem som gillar att åka skate för att vara med då boken "Skateboard i Norrköping" släpptes. De tre vännerna, som åkte skateboard tillsammans i slutet av 70-talet, har gemensamt skrivit boken. Men inte nog med det. De har börjat åka bräda tillsammans igen.
– Jag tog uppehåll i 31 år men nu var det dags igen. Det var inte lika lätt som när jag var 13 år. Så fort jag ställde mig på brädan nu så kände jag mig yr i huvudet men det gick över snabbt, säger Mikael Nyqvist.
Socialt oacceptabelt
När trion började med skateboard på 70-talet så var det förbjudet i de flesta svenska städer och totalförbjudet i grannlandet Norge. Socialt oacceptabelt menar vännerna och det lockade. De fick snickra sina egna ramper och åkte för det mesta där de inte upptäcktes så fort. Långt ifrån föräldrarna.
– Så jag kände inte igen skatekulturen när jag kom hit en söndag. Ungarna åker medan föräldrarna sitter och väntar med sina datorer, skrattar Mikael Nyqvist.
– Att det var fritt, frihet och inga föräldrar i sikte var något som tilltalade oss på den tiden, säger Tony Hesse.
Förändrats
Mycket har förändrats under åren konstaterar de. Åkningen är mer teknisk idag. De som åker skate hoppar utan att hålla i brädan är ett exempel som vännerna tar upp.
– Det kan de minsta åkarna idag, men så gjorde inte vi, säger Tony Hesse.
– På vår tid använde alla skydd och det gör vi fortfarande. Men idag använder de flesta åkarna inte skydd, fast de slår sig lika mycket som vi gjorde, säger trion.
Ingen forskning
Att skriva boken har både blivit en nostalgitripp i gamla minnen men också massor av research.
– Jag vet mycket mer om skateboard nu. Märkligt nog finns det oerhört lite forskning om skateboard trots att det finns så många tusentals åkare, säger Gerhard Andersson.