Flera turkiska tidningar rapporterade om när Norrköpings kommun hade beslutat om att avsätta en plats för ett Seyfomonument. Alltså ett minnesmonument om det folkmord som drabbade kristna minoriteter i det osmanska riket i mitten av 1910-talet och framåt. I rapporterna i de turkiska tidningarna kallas det som Sveriges riksdag och flera andra västländer kallar för "folkmord" för "det påstådda folkmordet". Frågan väcker känslor i Turkiet.

Svante Lundgren är docent och gästforskare i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Lunds universitet. Han har skrivit flera böcker om folkmordet i det osmanska riket. Bland annat "Hundra år av tveksamhet. Osmanska folkmordet på kristna och Sveriges reaktion". Boken handlar bland annat om den svenska riksdagens erkännande av Seyfo och det efterspel som det ledde till. Han ser flera orsaker till varför Turkiet fortfarande efter 100 år inte kan erkänna folkmordet.

– Man måste se det här som en mänsklig sak. Det är svårt att erkänna oförätter. I mogna demokratier kan man erkänna vad man gjort i historien. Även om man kanske inte gärna pratar om det. Turkiet är ingen mogen demokrati och det här stör självbilden. Det blir också prestige. Det blir svårt att säga att man ljugit sedan Turkiska statens tillkomst, alltså i 90 år, säger han.

Svante Lundgren pratar också om identitet och att identitet skapas ur berättelser om det egna folket och landet.

– I den turkiska historieskrivningen hjälpte den kristna befolkningen fienden, ställde sig på fiendens sida. Sen kom Atatürk och räddade turkarna. Men det här är förstås grova överdrifter. Inte spelade de kristna sådan stor roll. De flesta levde bara sina liv. Men det här är ett sätt att förklara vad som hände i kriget.

Enligt Svante Lundgren har det hänt vid ett flertal tillfällen att Turkiet genom sina ambassader uppmärksammar när Seyfo kommer på tal.

– Ett känt exempel är när TV4 ombads att låta bli att sända en dokumentär om folkmordet. Det här tillhör uppdraget för ambassaderna, att följa debatterna om folkmordet och att trycka på och framföra sina åsikter, säger han.