I onsdags förändrades livet för hela familjen. Tillvaron slogs sönder för sambon Josephine Jansson och deras gemensamma dotter Eliza, sju månader då Siavash ska utvisas.

SiavashErfanpour är Norrköpingsbo sedan många år. Han kom till Sverige som 16-åring, som ensamkommande flyktingbarn. Sedan dess har han kämpat. Han fick redan som minderårig avslag på sin asylansökan och fick inte studera på gymnasiet. Men han gav inte upp utan såg till att lära sig språket och hade många gånger tre jobb samtidigt för att försörja sig. Han överklagade Migrationsverket avslag.

– För min del var det en kamp. Jag fokuserade på språket för det är nyckeln till allt. Sedan fick jag jobba svart på många ställen och då får man inte mycket betalt, därför hade jag många jobb samtidigt, säger SiavashErfanpour.

Artikelbild

| Man har beräknat att ungefär 500 barn och 100 vuxna kommer under de två närmaste åren. ARKIVBILD: MIKAEL STRAND

Då, för tio år sedan, trodde han som politisk flykting, att han lämnat rädslan och oron bakom sig då han kom till Sverige.

– Jag trodde att jag aldrig mer skulle bli illamående då jag hörde en polissiren. Att leva med rädslan att idag blir jag gripen och försvinner spårlöst. Men det visade sig att den otrygghet och ovisshet som jag lämnat bakom mig i själva verket bara bytte form, säger SiavashErfanpour.

Ändå tycker han att det gått bra i Sverige. Han har fått många nära vänner som i dag är som hans familj. Han har kämpat och är i dag delägare i ett företag.

– I mitt liv har jag blivit beroende av bekanta som ställer upp. Jag har inga identitetspapper och kan inte ens hyra en film. Utan personnummer finns du inte i det här landet. Men jag har alltid haft underbara människor omkring mig som ställt upp, säger SiavashErfanpour.

För drygt tre år sedan träffade han sin sambon Josephine Jansson och nu har de fått sin lilla dotter. Under åren har han ansökt om asyl två gånger till men fått avslag. Han har också överklagat till Migrationsöverdomstolen, som inte tog upp hans ärende. Eftersom han inte har id-handlingar så kan han inte söka uppehållstillstånd, trots att han nu har familj. Och om han skaffar ett pass från Iran, som inte är lätt, så kan han direkt avvisas eftersom hans asylansökningar fått avslag.

– Allt är så konstigt. För min egen del har jag nästan slutat tänka på det, jag ser ingen utväg. De säger att jag ska åka "hem" men för mig är hemma här. Det är här jag har min bostad, jobb och familj.

– Migrationsverket säger att jag kan söka som anhörig från Iran och så är jag här om två månader men de vet inte vad de säger. Så enkelt är det inte. Om jag kommer dit måste jag först göra militärtjänst, om de tillåter mig att göra den, och det är minst två år. Sedan är det inte alls säkert att jag får pass eller utresetillstånd därifrån, säger SiavashErfanpour.

Nu sitter han i förvar i Flen i väntan på utvisning. Familj och vänner finns vid hans sida som stöd. Polisen valde att gripa honom i väntan på utvisning men han är inte misstänkt för något brott.

– Nu har jag slutat säga vad jag tycker och känner. Man vet aldrig vad som kan hända. Men någonting är fel då jag som jobbar och betalar skatt ska sitta här och kosta pengar. Dessutom ger de mig fickpengar, det är helt sjukt, säger SiavashErfanpour.