Matglädje där de badande varnades för att äta

"Bada icke förrän en till två timmar efter en måltid". På varmbadhusets tid var ännu de gamla myterna snarare att se som goda råd.

1953. Det gamla varmbadhuset låg i hörnet av Gamla och Nya Rådstugugatan. Det öppnade 1891 som utpräglat renlighetsbadhus, men byggdes så småningom ut till att bli landets första kommunala badhus.

1953. Det gamla varmbadhuset låg i hörnet av Gamla och Nya Rådstugugatan. Det öppnade 1891 som utpräglat renlighetsbadhus, men byggdes så småningom ut till att bli landets första kommunala badhus.

Foto: Sigge Wallin

Norrköpings kommun2019-09-16 12:00

Att Norrköping förändras och byter skepnad är ingen nyhet. På vissa håll är förändringen – eller utvecklingen, som det ju heter i sådana här sammanhang – mer omfattande och halsbrytande än på andra platser.

Som vid det gamla varmbadhuset intill Spången och Refvens grund till exempel.

Varmbadhuset öppnades 1891, utvecklades till simhall 1915 och stängdes för gott 1971. Nu? Tja, sedan Norrköpings kappsimningsklubb för några år sedan fått nobben på planerna att köra simtävlingar i Strömmen, sker offentliga bad på helt andra platser i kommunen än just här. Där badhuset en gång låg, i hörnet av Gamla och Nya Rådstugugatan, finns nu restaurang Santorini som vill sprida en kulinarisk känsla av Grekland med utsikten över Strömmen som extra dragplåster från sin uteservering.

Fast på tal om kulinarisk känsla, när varmbadhuset var nytt varnades som sagt badgästerna för att ha ätit för tätt inpå doppen. En gammal myt som då ännu var en sanning och som stod uppsatt som första punkt för badhusets upptryckta "råd och varningar vid bad i allmänhet". Badgästerna uppmanades att läsa, och följa, råden och läste man dem noggrant framstod badbesöket som en mycket komplicerad och farofylld operation.

Vi saxar ytterligare något från varningarna:

"Bada icke omedelbart efter en starkare kroppsansträngning; hvila tills blodomloppet hunnit sakta sig".

Eller:

"Stå icke stilla i kall eller blåsig luft efter något bad; men gå dig ej heller svettig".

Och, framför allt:

"Nervösa, lättretliga personer böra icke taga varma bad sent på aftnarna, bäst före middagen".

Vi som gick på Ljuraskolan i slutet av 1960-talet borde närmast ha fastnat för den sista punkten. Simundervisningen kunde göra den modigaste och mest ambitiöse nervös. Till och med en smula lättretlig. En gång i veckan fick vi elever ta oss ned till badhuset för att lära oss att simma. När man till slut behärskade bröstsimmet slapp man gå dit mera. En lättnad. Gruppen som behövde mer tid och träning på sig blev mindre och olyckligare för varje vecka medan de simkunniga med överlägsna leenden och menande blickar kunde vinka iväg det krympande sällskapet. Hårda tider.

Det gamla varmbadhuset, som det kallades, öppnades 1891. Då som ett renlighetsbad. De flesta bostäderna i Norrköping saknade förstås både varmvatten och egna badrum. Det var till de kommunala badinrättningarna man gick familjevis ur huse för att tvaga sig från topp till tå. Varmbadhuset erbjöd både ljumma karbad med efterföljande regndusch liksom ångbastu följt av långsam avkylning. Baden beskrevs som "lifvande, stärkande och härdande" och Norrköpingsborna uppmanades att inte vara rädda för att bada även vintertid. Bara man var försiktig.

Försiktig var dock rimligen inte den yngling som drunknade i badhuset i mars 1917. Ynglingen, en snickarlärling enligt polisrapporten, försvann från sin kamrat i bassängen och larmet gick. NT beskrev olyckan ingående: "Badmästaren företog dykningar i bassängen, så länge som hans krafter räckte, men lyckades inte finna någon. I detsamma anlände mantalskommissarien H Gredin. Han företog dykningar och fann inom kort den saknade, då död och kallnad".

Det visade sig att olycksoffret, liksom så många andra, bara hade högst begränsade färdigheter i simningens ädla och värdefulla konst. När kraven på möjligheter till simundervisning i skolorna ökade, byggdes landets första kommunala simhall vägg i vägg med gamla varmbadhuset. Se skedde 1915. Det gamla, slitna och klart ofräscha badhuset avvecklades 1971 i samband med att nya Centralbadet stod färdigt.

Den gamla bilden, "Då-bilden", togs i juni 1953 och visar en pampig och respektivingivande tegelbyggnad som således sedan länge är borta ur stadsbilden. Den bilintresserade låter sig samtidigt imponeras av den parkerade lilla pärlan till vänster i bild, utanför urmakaren. En tysk Lloyd.

Där badhuset en gång låg, hittar vi numera restaurang Santorini som tagit sitt namn från den välbesökta grekiska vulkanön. En upplyst canvasbild, med ön i kvällsljus som motiv, dominerar också lokalen. Robert Hagelin har drivit restaurangen tillsammans med sin sambo de två senaste åren och säger sig vilja sprida den grekiska värmen och känslan i fråga om både mat och miljö.

En snabb koll på menyn berättar om souvlaki, bifteki, moussaka och paidakia.

Fullt i klass med ljumma karbad med efterföljande regndusch.

2019. Bostadshus med en restaurang i gatuplanet dominerar hörnet, där det gamla badhuset låg, i dag. Fortsätter man rakt fram, över Gamla Rådstugugatan, kommer man till Spången.
2019. Bostadshus med en restaurang i gatuplanet dominerar hörnet, där det gamla badhuset låg, i dag. Fortsätter man rakt fram, över Gamla Rådstugugatan, kommer man till Spången.
Centralbadet

Norrköpings nuvarande badhus, Centralbadet, stod klart på Dagsbergsfältet 1971. Det var dock flera år försenat och dröjesmålet drabbade även speedwaylaget Vargarna. De tvingades lämna sin gamla hemmabana på Dagsbergsfältet redan 1963 för att badet skulle byggas. Helt i onödan, visade det sig. Ett allmänt investeringsstopp bromsade dock upp bygget i sju år och under resten av 1960-talet fick Vargarna istället köra sina hemmamatcher i Linköping och Eskilstuna. 1970 var det körklart på Kråkvilan.

Karta: Gamla Rådstugugatan
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!