Örjan fick fart på utdöende idrott

Träningslokalen i Förvaltningshuset är fullt av unga brottare den här tisdagskvällen.
Som alltid.
Örjan Fritiofsson har verkligen fått fart på sin kära brottning.
-Nu är det verkligen roligt. Det pratas brottning igen, nästan varje dag stöter jag på någon på stan som vill snacka, säger Örjan nöjt.
Det har gått snabbt uppåt. Då 1998, när Örjan började engagera sig på allvar, var det så gott som öde på mattorna. Tre-fyra ungdomar kämpade tappert på men brottningen i Finspångs AIK var på väg att tyna bort.
-Ja, det var på god väg att läggas ner, säger Fritiofsson.
Gammal brottare som han är-även om han gav upp sin framgångsrika karriär redan i tidig ålder-kunde han bara inte se på när verksamheten minskade för varje vecka.
-Jag såg ju hur ledsna de äldre herrarna var. Deras livsverk var på väg att ta slut. Jag tyckte för synd om dem, förklarar Örjan anledningen till att han tog tag i det hela.
Trots att han var i stort sett ensam ledare vände han trenden. Och fort gick det. Snart trängdes mellan 15 och 20 brottare i den ommålade lokalen.
-Jag stoppade in så många ungar jag kunde i min egen bil och körde dem hit, säger Örjan och skrattar.
 Social verksamhet
Han gjorde en sak till, tog varje tillfälle som gavs för att snacka brottning med alla barn och ungdomar han träffade.
Det gav resultat.
-Det handlar helt enkelt om att bry sig om dem. Det är jätteviktigt, menar han.
Det har han hållit fast vid. Träningspassen har, förutom det rent idrottsliga, blivit lite av en social verksamhet.
-Ja, det tycker jag nog att man kan säga. Vi ska ta hand om ungdomarna, här ställs inga krav på att man ska sälja så och så många bingolotter eller stå i kiosker och dylikt, säger Örjan.
Alla får delta på samma sätt, oavsett hur duktiga de är.
-På så sätt blir det mycket enklare än i en lagidrott. Vi har inga bedömningsgrader av deltagarna. Här är det ingen resultathets, menar Fritiofsson.
Ett lyckat koncept har det visat sig. Fler och fler fortsätter att strömma till. Nu har man blivit så många att ledarna snart inte räcker till.
-Vi står verkligen vid ett vägskäl. Barnen finns här, nu är bara frågan om orken och personalen räcker till för att köra det fullt ut, menar han.
 20 år utan ryggont
Givetvis hoppas han att klubben ska kunna fortsätta utvecklas, men han vägrar att göra något halvdant. Det ska bli bra, annars är det ingen idé, resonerar han.
Planer för framtiden saknas hur som helst inte.
Örjan har fullt av dem i huvudet.
Träning enbart för tjejer, pass varje dag, morgonträning och en halvtidsanställd tränare. Det är några av drömmarna framöver.
-Det finns så oerhört mycket som jag skulle vilja förverkliga. Inget är omöjligt, men samtidigt gäller det att inte ta sig vatten över huvudet. Man får inte skynda för fort, säger han.
Ni förstår säkert att han lägger ner åtskilliga timmar i veckan på brottningen. Förutom alla träningar och tävlingar runt om i landet städar Örjan och hans fru Eva den stora lokalen en gång i veckan.
Han brinner för sin sport.
-Man får så mycket tillbaka. Det blir som en enda stor familj, förklarar han och tillägger:
-Sen är det så fruktansvärt kul och nyttigt.
Han pekar på allsidigheten.
-Jag har burit ett par ton TV-apparater dagligen i 20 år men aldrig haft ont i ryggen. Ändå har jag inte tävlat särskilt mycket på många år. Våra ungdomar kommer också palla det mesta när de blir stora, säger Örjan.
En eldsjäl som fick fart på brottningen i Finspång har talat.

Örjan fick fart på utdöende idrott

Brottningen i Finspång var på väg att dö ut.Det var innan Örjan Fritiofsson kom in i handlingen.Idag är det en sport som vibrerar av verksamhet.

Brottningen i Finspång var på väg att dö ut.
Det var innan Örjan Fritiofsson kom in i handlingen.
Idag är det en sport som vibrerar av verksamhet.