När Cecilia var liten hörde hon sina kompisar prata om hur många barn de skulle ha när de blev stora och gifte sig. Själv har hon aldrig tänkt så.

– Det är inte så att jag fattat ett beslut att inte skaffa barn, jag har bara aldrig känt att jag vill.

”Det sa jag också, det kommer att ändra sig” är en av de vanligaste reaktionerna hon mött. När hon talar om att det inte kommer att bli så för henne brukar folk stå på sig och hävda att hon visst kommer att vilja bli mamma en dag. Att hon skulle bli en så bra förälder är ett annat argument för varför hon fattat "fel beslut”.

– Jag känner mig ifrågasatt när folk inte riktigt tror på att jag inte vill.

Barnfrågan kommer upp rätt ofta, särskilt när Cecilia träffar nya människor. Vissa tycker synd om henne för att hon inte har några barn medan andra frågar på ett helt ogenerat sätt, utan en tanke på att det skulle kunna vara en känslig fråga – vilket det nu inte är i hennes fall.

– Jag frågar ju inte någon varför den valt att skaffa barn, säger hon, men förtydligar att det är en helt annan sak om någon hon känner tar upp hennes "barnlöshet" som en del i en seriös diskussion.

De senaste åren har frågorna avtagit, hon tänker att det framför allt beror på att hon hunnit fylla 40. Att hon levt som singel till och från spelar nog också in, eftersom det får folk att förutsätta att hon bara inte har någon att skaffa barn med.

– Då är det lite synd om mig av den anledningen också, för att leva ensam är ju också normbrytande.

Hon kan känna sig indirekt påhoppad när hon läser om ofrivilligt barnlösa som blir provocerade av att det finns människor som väljer bort att skaffa barn. Det handlar inte om att hon inte förstår deras smärta, hon tycker bara att den kopplingen är lika ologisk som att man måste äta upp sin mat för att barnen i Afrika svälter.

En gång läste hon en artikel där ett frivilligt barnlöst par berättade att de fått höra att de var egoistiska som inte ville ha barn, det fick henne att reagera starkt.

– Det är som att många tycker att det inte bara är en rättighet att skaffa barn, utan en skyldighet också. Jag tycker det är mycket värre att skaffa barn för att normen säger att man ska det, utan att ens tänka igenom om man verkligen vill.

Från sin egen familj har hon aldrig känt några krav. Hennes föräldrar har inte sagt ett ord om att det skulle vara trevligt att bli mormor och morfar, och hon har alltid känt sig trygg i att alla sätt att leva på är lika bra.

– Jag har växt upp med att allt är okej – vissa lever ensamma, andra har förhållanden utan att bo ihop och en del lever med någon av samma kön. Man behöver inte vara gift och ha barn.

Även om Cecilia varken "börjar pipa" när hon ser en bebis eller ändrar rösten när hon pratar med småbarn, så tycker hon väldigt mycket om barn. De flesta av hennes vänner har familj och hennes syskonbarn är "hennes" också, på något sätt. Men hon skulle ändå inte vilja ha barn på heltid.

– Jag har nog med att ta hand om mig själv, säger hon och skrattar.