Hörsalen – och Hörsalsparken dessförinnan – har länge varit en byggarbetsplats. Byggnaden var S:t Johannes kyrka fram till 1906 då den avkristnades, men är byggd på, och ombyggd, av äldre kyrkor varav den äldsta är från 1100-talet. Förra torsdagen stötte man på ett problem när man skulle dra en vattenledning i källaren genom ett av de två stora gravvalv, Lindögraven, som finns där. Enligt uppgifter hade båda gravkoren förslutits och tömts på kvarlevor 1942.
Underarmar, kistor och skallar
Efter det att man borrat sig igenom en nästintill metertjock tegelvägg var arkeologen Tom Carlsson en av de första som kikade in.
– Där inne såg jag 30-35 kistor staplade på hög- Ovanpå dem låg det ben och ett par skallar, säger han.
Men det var inte allt.
– En av byggarbetarna berättade att han också sett människoben när han öppnade golvet i markplan. När jag tittade efter såg jag ett underarmsben, berättar Tom Carlsson som kontaktade Länsstyrelsen för att få ett beslut om att stoppa bygget.
Hålet till Lindögraven sattes igen. Efter helgen har arbetet återupptagits.
– Vi har hittat en lösning där vi drar röret vid sidan av gravvalvet, förklarar Helena Hammarskiöld, kulturmiljövårdsexpert på arkitektbyrån A G Arkitekter.
Kontroversiell betongtrappa
Några timmar senare ses vi och går uppför den överdimensionerade trappa i Hörsalsparkens hörn som vetter mot Gamla Torget. Trappan, kontroversiell och omdiskuterad, skyler hur andra entreprenörer grävde bort för mycket av den gamla kyrkogården och en okänd mur som ingen ännu riktigt vet vad den varit till för. Betongtrappan är nu omgiven av cortenplåt och vattenlekar med fontäner. Man kan till och med kika ned på en del av den gamla muren, men det är svårt att se något eftersom plexiglaset är översållat av fågelskit. Trappan har också en särskild utsiktsavsats med storslagen utsikt över begravningsbyrån Fonus, som på ett logiskt sett knyter ihop platsens gårdag nu.
Nya undersökningar väntar
Inne i hörsalen visar hålen i golvet var man påträffade benen.
– De kan vara rester från den medeltida kyrka som fanns här men det svårt att säga eftersom alla ny- och ombyggnader har gjort att det nog rörts om en hel del, säger Helena Hammarskiöld som också berättar hur man ska gå till väga framöver.
– Om vi får tillstånd av Länsstyrelsen vill vi lyfta hela golvet och låta arkeologerna undersöka vad som finns där. Sedan ska vi bara gå in där det är nödvändigt och då på de platser där vi inte gör någon skada.
Nere i källaren ligger gravkoren. Händelögraven är prydligt skyltad på en ny järndörr men Lindögraven igensatt med en spånskiva.
– Vi kommer att ta bort den, öppna valvet på nytt och mura igen. Men det gör vi inte förrän vi vet att den nya lösningen fungerar.
Det för kommunen oväntade fyndet av mänskliga kvarlever väckte viss panik. Magnus Nilsson, vd för Samhälls & Eventfastigheter säger till mig att han förbjöd att bilder togs av det öppnade gravvalvet. Helena Hammarskiöld säger, när jag talar med henne första gången, något om dålig PR. Naturligtvis togs det bilder för dokumentationens skull, men de vill inte A G Arkitekter offentliggöra och åberopar gravfriden och etiska skäl.
Fornlämningar och gravfrid
Det verkar mera vara av pietetsskäl. I gravvalven vilar representanter för ätterna Banér, Liljehök och Oxenstierna. Ur arkeologisk synpunkt är de avkristnade gravarna fornlämningar och där gör man inga åtskillnader mellan benresternas börd. I alla fall gör kommunen en annan bedömning när det gäller lämningarna efter de kvinnor som satt på spinnhuset och som med sitt straffarbete lade grunden till Norrköpings textilindustri. De är begravda på gamla Norrköpingsfängelsets område, och det är, som ni förstår, en helt annan historia.