Skrattande landslag i världsklass

Norrköping, torsdag2002-01-25 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
År 2002 är ett digert mästerskapsår för våra tre stora lagsportslandslag. Handbollen är först ut med ett Europamästerskap på hemmaplan, sedan kommer ishockeyn med ett VM i Sverige medan fotbollens Lars-Tommy åker till Asien för VM senare i sommar.
I kväll börjar alltså handbolls-EM, Sverige möter Ukraina i Scandinavium. För förbundskaptenen Bengt Johansson och hans landslag ska EM-resan sluta i Globen 3 februari där guldmedaljerna ska hämtas ut, den fjärde uppsättningen av de fem som delats ut sedan EM började spelas 1994 (Sverige vann premiäråret i Portugal).
I så fall blir handbollslandslaget först av våra tre stora lagsporter att vinna ett stort internationellt mästerskap på hemmaplan ­ det har varken fotboll eller ishockey klarat av och det talar för att det blir svårt även om det kapacitetmässigt är både ett starkt och rutinerat (170 landskamper i snitt och snittåldern 30 år) landslag som ställs på benen.
I handboll innebär ett EM-slutspel tuffast tänkbara konkurrens och i resten av världen finns bara Egypten som kan tänkas utmana de bästa europeiska länderna i medaljstriden.
Bengt Johanssons handbollslandslag fick en plats i våra hjärtan redan för mer än tio år sedan och i dag är folkets kärlek till dessa välväxta handbollsspelare och dess ledare nästan gränslös.
Börjar man närma sig handbollslandslagets omgivning så är det bäst att inte prata ålder, inte den biologiska, för den gränsen för vad vi trodde var möjligt är passerade för länge sedan.
Bengt Johansson (57 år) är inne på sitt 13:e år som förbundskapten, han tog över efter "Ragge" Carlsson 1988, men känns fortfarande fräsch. Att år efter år utveckla och motivera spelare genom att både förändra och förnya är Johanssons storhet.
Men han håller också fast vid det gamla och beprövade och blandningen har blivit ett framgångsrecept för Johansson själv ­ även vid sidan av handbollsplanen. Han är i dag en flitigt anlitad föreläsare och han åker runt i Sverige och berättar om sitt ledarskap inför näringslivet.
Det är onekligen en färgstark samling gladlynta män Bengt Johansson samlat omkring sig, flera av dem landslagsdebuterade i mitten på 1980-talet. Kvintetten Ola Lindgren, Staffan Olsson, Tomas Svensson, Magnus Wislander och Magnus Andersson var med och vann VM-guldet i Prag 1990. De har pensionerats många gånger om sedan dess men de har på något sätt alltid hängt sig kvar i världseliten och definitivt inte på gamla meriter.
"Bengans boys" är som en gammal schlagerlåt där vi alla kan nynna med i refrängen - namnen är välbekanta, vi känner igen deras spelstil och samma spelare återkommer år efter år. Handbollslandslaget är ishockeylandslagets motsatts där åtminstone jag upplever att det är ett nytt Tre Kronor till varje turneringoch man får ständigt lära sig de nya namnen.
Men det är också en sanning med modifikation och kanske en av de riktigt stora hemligheterna bakom framgångarna. "Bengan" har släppt fram nya spelare i precis rätt tillfälle. De har växt och hux flux tagit ett jättekliv in i världseliten. Stefan Lövgren, lagkaptenen, är en. Ljubomir Vranjes en annan och inför årets EM låter Bengt Johansson Kristianstadkillen Marcus Alm göra mästerskapsdebut. Det är en reslig kille, 199 centimeter lång och 105 kilo tung, som är stjärna i IFK Ystad och lyser upp tillvaron i den svenska elitserien hur länge det nu varar. Den svenska 16-mannatruppen till EM består till 75 procent av spelare som är utlandsproffs i antingen Tyskland (nio), Spanien eller Danmark (en) och den utflyttningen kommer sannolikt att hålla i sig.
Det svenska handbollslandslaget tillhör, vågar jag hävda, världens mest öppna landslag, det är inga stängda träningar eller slutna sällskap­det är ett sorts glasnost i kolossalformat där allt sker, om så TV-bolagen vill, inför påslagna kameror.
De har i diverse upptåg visat sig ha ett stort förråd av självdistans och humor och det är helt klart ett skrattande landslag Johansson basar över.
Men det har också visat världsklass i mod, stryktålighet och kämpaglöd så fort allvaret infunnit sig.
Genom "Bengans Boys" har vi fått höra om Gurkburkar, Drinjas (en jugoslavisk flod) och Bingo, namn på spelsystem i den pärm som Johansson kallar "landslagets lilla blågula", ett drygt 100 sidor tjockt kompendium med handbollstaktik och spelövningar.
Det är bland de bladen Vranjes, Lövgren, Andersson och de andra har sina trollformler som ska ge Sverige ett EM-guld 3 februari.