Matsalen på Nyströmska skolan var mer än välfylld denna förmiddag, då några av de skrivande eleverna fick läsa valda delar av sina texter.
Aras från Syrien berättar om hur hans far och farbror bestämde sig för att han skulle lämna landet. Hans mor ville inte, men fick ge vika.
– Annars förlorar vi vår son.
Han berättar om hur ledsen och ensam han kände sig i början i sitt nya hemland. Hur han saknade familj, släkt och kompisar.
Halima från Afghanistan berättar om hur hon flydde för att ge sin dotter en framtid.
– Jag vill ha jobb och tjäna pengar. Jag vill vara en bra person i samhället.
Sarah från Libyen berättar om en dramatisk flykt och hur stolt hon är över att hennes barn integrerats så väl.
Det var för ett år sedan som författaren och förläggaren Merit Wager och Martin Kits, dåvarande stabsminister åt socialminister Göran Hägglund, gjorde studiebesök på skolan. De träffade invandrare som läste svenska. Mötet med en förläggare/författare väckte nyfikenhet hos eleverna. Och just där och då föddes idén att låta eleverna skriva varsin text, berätta om de uppbrott de gjort från sin hemländer, och ge ut dem i bokform.
– Att skriva på ett annat språk än sitt modersmål innebär både möjligheter och begränsningar. Att hitta rätt synonymer på tankar och känslor är en utmaning. När ni läser boken ber jag er att vara lyhörda för vad som står mellan raderna. Det handlar både om hjärtslitande avsked för att föräldrar vill ge nästa generation en bättre framtid och om ljusa förhoppningar för framtiden, säger Kerstin Ericsson, SFI-lärare som arbetat med projektet.
Hon tycker att det varit jätteintressant att som lärare tillsammans med eleverna formulera deras ofta starka historier. Det har inte bara varit en skrivprocess utan också en känslomässig process.
– En elev berättade att hans bror blivit skjuten. Föräldrarna skickade iväg honom för att han skulle överleva.
Något som återkommer i texterna är elevernas önskan om att leva i ett land där mänskliga rättigheter respekteras. Tacksamheten till det land och de människor som tagit emot dem går också igen.
Abdalazez Osman från Eritrea är en av skribenterna. Han har varit i Sverige i 1,5 år.
– Det kändes bra att skriva men det var svårt med språket. Jag är tacksam för lärarnas hjälp. Jag tycker om att skriva, säger han.