Det är en bekräftelse på att Alliansen har svårt att hitta en enad linje i hur man ska agera parlamentariskt, både mot Sverigedemokraterna och mot regeringen, säger Johansson Heinö som är statsvetare vid den borgerliga tankesmedjan Timbro.

Detta är varken det första eller sista exemplet på den parlamentariska splittringen, tillägger han.

Alliansen fungerar inte som en sammanhållen opposition längre.

"Den är allvarlig"

Sprickan handlar om det politiska spelet och är inte "djupare än vad vi ser". De ideologiska och sakpolitiska skillnaderna är inte större nu än tidigare och Alliansens partier ligger fortfarande nära varandra i synen på politikens innehåll, framhåller Johansson Heinö.

Men sprickan är allvarlig.

Den är allvarlig så till vida att Alliansens syfte har varit att ena de fyra partierna som ett sammanhängande alternativ för väljarna, säger han.

Men statsvetaren tror inte att man ska överdriva de negativa effekterna hos väljarna eftersom de också ser att partier på vänsterkanten, framför allt Miljöpartiet, tvingats att överge sina ståndpunkter.

Nu tror jag att av sentimentala och försiktighetsskäl kommer man att behålla Alliansen. Men den kommer att vara svag och den här sprickan kommer att vara en belastning för dem, säger Andreas Johansson Heinö.

Hinner de på ett år?

Marja Lemne, statsvetare vid Södertörns högskola, tror att M och KD driver igenom misstroendeomröstningen mot Hultqvist delvis för att inte tappa ansiktet.

Detta demonstrerar att det här antingen är en början på en ny Allians eller så har Alliansen spruckit. Deras trovärdighet som ett samlat regeringsalternativ, som har varit den stora idén redan 2006 med Fredrik Reinfeldt, var att man kan hålla ihop. Och nu kan man inte det längre.

Hon frågar sig hur Alliansen ska hinna återfå trovärdigheten som ett sannolikt regeringsalternativ till valet 2018.

Jag vet inte om de hinner det på ett år, kanske med en ny partiledare i Moderaterna, säger Marja Lemne.