Men stämningen riktas mot tredje part, mannen som förfogar över pantbreven.

Hela historien börjar i slutet av 1980-talet då mannens bolag, enligt uppgift, skulle ha förvärvat den aktuella Ringarumsfastigheten för 600 000 kronor av en släkting.

En tid därefter avlider släktingen och eftersom lagfart inte hade tagits ut av bolaget, så var det dödsboet som stod som lagfaren ägare.

2007, när dödsboet ville avyttra fastigheten, tillskrevs kommunen med frågan om det fanns intresse att utöva den kommunal förköpsrätten.

Det fanns det.

Kommunen slog till och köpte fastigheten av dödsboet. Mannen var inte nöjd och överklagade.

Efter många och långa turer, ända upp i regeringen, slogs slutligen fast att kommunen hade rätt till förköp av egendomen som man betalade 625 000 kronor för.

Till saken hör att mannens bolag hade gått i konkurs 1994 och av konkursbouppteckningen, framgick att skattemyndigheten hade registrerat bolaget som ägare av fastigheten, medan lagfarten tillkom dödsboet.

Enligt stämningsansökan skulle mannen ha uppgett till konkursförvaltaren att han hade rätt att pantförskriva och i bank belåna i fastigheten fastställa pantbrev och att därför avtal om överlåtelse av fastigheten mellan dödsboet och bolaget skett. Senare skulle en överföring av köpet ha skett till en icke namngiven person. Mannens uppfattning var att fastigheten inte ingick i konkursen och konkursförvaltaren tog heller inte upp den bland tillgångarna.

Men till vem skulle kommunen betala?

Man tog hjälp av Norrköpings tingsrätt för att få svar på frågan, vilket utmynnade i att dödsboet skulle stå som betalningsmottagare.

Men kommunen ville givetvis bena ut ytterligare en omständighet, nämligen om det fanns inteckningar, som belastade fastigheten.

Några pantbrev gick dock inte att få fram, trots att mannen vid två tillfällen hade berättat att de fanns hos honom.

Dödboet vände sig nu till lantmäteriet med en ansökan om att döda pantbreven. Men det blev avslag med hänvisning till att de fanns hos mannen.

Den senaste påstötningen om pantbreven skedde för tre veckor sedan då kommunen i samråd med dödsboet skrev till mannen och frågade om han förfogar över handlingarna och därmed är beredd att lämna över dem. Eller om han vet var de finns.

Inget svar.

Där står nu dödsboet och kommunen och väntar på att slutligen få besegla affären gällande en 1,8 hektar stor fastighet, som kommunen idag har iordningställt för näringsverksamhet. Och för att kunna slutföra affären lämnar kommunen nu in en stämningsansökan för att få klarhet i pantbreven.

Kommunen yrkar samtidigt att tingsrätten fastställer vite om 500 000 kronor om inte mannen lämnar ut handlingarna.

070-3733417