NT tog i höstas upp oron från anhöriga till boende på särskilda boenden – att de riskerade att förlora sin individuella kontakt – när kommunen omprövar insatsen via socialtjänsten. Företrädare från Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare (RFS) och organisationens medlemmar var inte sena att reagera och kritiken består. Den negativa utvecklingen kring kontaktperson enligt LSS fortsätter. Det visar på bristande förståelse för vad en kontaktperson bidrar med.

– Överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Det är vår uppmaning. I flera fall har den klagande fått rätt. Här kan nätverket kring brukaren vara viktigt. Finns det en god man kan den hjälpa till med att ta tag i frågan, säger Jenny Ögren.

Lagstiftarens intention är att en kontaktperson ska vara en medmänniska som kan underlätta för den enskilde att leva ett självständigt liv. Han eller hon blir brukarens kompis. Boendepersonal kan därför aldrig ersätta en kontaktpersons roll. De är anställda som slutar, byter tjänst och finns till för alla på boendet.

– De här rollerna ska inte blandas ihop och det är vi tydliga med. Istället ska de berika varandra på kommunnivå, utvecklar hon.

Idag pågår en översyn av LSS-insatserna. RFS trycker på Socialstyrelsen för att rätten till kontaktperson stärks och utvecklas. En annan betydande fråga är stödet till landets kommuner för att förbättra kvalitén i arbetet med kontaktpersonerna på orten. Här kan RFS bidra med både erfarenhet och metoder.

Jenny Ögren:

– I snitt räknar vi på en arvodeskostnad på 1 000 kronor i månaden för kontaktpersoner. I mina ögon är insatsen ovärderlig för att få vara självständig och komma ut som samhällsmedborgare på det som man är intresserad av. En annan aspekt är att det görs olika bedömningar från fall till fall beroende på ort.