Åter är det den 25 november och åter är det dags att uppmärksamma den av FN instiftade Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Våldet mot kvinnor är en folkhälsofråga och ett samhällsproblem. NCK (Nationellt Centrum för Kvinnofrid) gjorde förra året en undersökning som visade att 20 procent av svenska kvinnor utsatts för upprepat systematiskt psykiskt våld av sin partner eller före detta partner.

Fortfarande begraver vi cirka 17 kvinnor per år som dödats av en man de har eller har haft en nära relation med. Redan Birger Jarls kvinnofridslagar stadgade om kvinnofrid, men vi har fortfarande långt kvar till total kvinnofrid. Kvinnor drar sig för att gå ut efter mörkrets inbrott, men den farligaste platsen för en kvinna är det egna hemmet. Det är i hemmet som kvinnor främst utsätts och det har gjort våldet osynligt.

Kvinnorna anmäler sällan mannen eftersom de ofta är ekonomiskt beroende av honom. Det är inte ovanligt att kvinnor saknar eget bankkonto. Ibland har de arbetat i mannens företag i åratal utan lön. Särskilt utsatta är kvinnor som lever relativt isolerade på landsbygden.

Det är svårt för kvinnan att ständigt anpassa sig och vara på sin vakt för att inte göra sin partner arg. Det är svårt att leva med att det alltid finns ett hot om våld i luften. Kvinnan anpassar sig ofta efter mannens krav och förväntningar för att få husfrid. Hennes livsutrymme krymps gradvis. Hon avstår från att träffa släkt och vänner, hennes telefon är alltid ställd på ljudlöst för att inte irritera mannen, hon sköter sina kontakter vid datorn då mannen inte är hemma, hon avstår från att utöva sina fritidsintressen, hon avstår från att ha egna åsikter och så vidare.

Vi talar ofta om mäns våld mot kvinnor som ett kvinnoproblem, men det är ju mannen som misshandlar som äger problemen.

Det är mannen som behöver stöd och behandling. Vi måste flytta fokus från offer till förövare. En historisk tillbakablick visar att det är drygt 150 år sedan svenska män förlorade rätten att aga sina hustrur, 1965 blev våldtäkt inom äktenskapet straffbart. 1982 föll kvinnomisshandel i hemmet under allmänt åtal. Tidigare ansågs det inte vara i kvinnans intresse att kriminalisera mannen.

Trots lagstiftning har vi långt kvar till kvinnofrid. Våldet är ett hot mot demokratin eftersom det tar ifrån kvinnor deras självtillit och egna vilja. Hur ska en kvinna med knäckt självförtroende kunna gå ut i samhället och påverka? Det handlar om ett våld som orsakar inte minst psykiskt lidande och som ofta medför sjukskrivningar.

En mycket liten del av de våldsutsatta söker hjälp av det offentliga eller i kvinnojourer. Hälso- och sjukvården är den del av samhället som möter flest kvinnor som utsätts för våld.

Våldet mot kvinnor kostar samhället stora pengar. Förutom läkarvård, mediciner och sjukskrivningar har samhället stora utgifter för insatser av socialtjänst, rättsväsen och kriminalvård.

Vår uppgift inom Kvinnojouren är att stödja kvinnan, ge henne kunskaper om vad våld är, ge henne kunskaper om våldets konsekvenser. Kvinnan måste själv fatta sina beslut. Att lämna en man som utövat olika former av våld under åratal är en lång process.

Kvinnor berättar inte gärna. Alla är vi rädda om vår integritet. Men våga fråga, våga lyssna och våga agera om du misstänker att en kvinna är utsatt. Förmedla hopp. Alla har rätt till ett värdigt liv.