En polisåklagare har nyligen inlett en förundersökning efter att en polisbil kört på oskyddade och oskyldiga ungdomar på Medborgarplatsen i Stockholm. Åklagaren söker fler vittnen. Men vad åklagaren egentligen borde titta på är vad som finns under motorhuven på polisfordonet. Det finns i dag avancerad utrustning så kallade svarta lådor som kan registrera fordonets rörelser, hastighet och bromsverkan som skulle kunna användas i utredningar av olycksförlopp. Problemet är att polisen i Sverige inte har visat intresse för den avancerade teknologi som bland annat svensk bilindustri sedan länge varit beroende av i sin fordonsutveckling.

Jag menar att händelsen med en polisbil som kör på oskyddade ungdomar på Medborgarplatsen måste bli en slutpunkt för den stagnation av trafiksäkerhetsarbete som bedrivs inom polisen. Polisen kan inte längre vänta med förebyggande arbete och förstärka det interna trafiksäkerhetsarbetet så att detta kommer i harmoni med Nollvisionen som riksdagen antog 1997. Därför är det nu nödvändigt att polisen redovisar sitt kommande förändringsarbete. Som forskare rekommenderar jag fyra åtgärder.

• Objektiva data behövs: Det finns möjlighet för polisen att installera svarta lådor (Injury Data Recorder) i polisfordon. Att börja med detta i liten skala och systematiskt utveckla ett system för att få fram logguppgifter (fakta) som kan beskriva polisbilens hastighet, rörelsemönster, bromsaktivitet, bilbältesanvändning och så vidare. Detta kan antingen fria eller fälla en förare som är misstänkt vid en krasch eller kollision. Dessa objektiva data ska kunna användas av en åklagare och även för polisens interna säkerhetshöjande arbete.

• Ökat samarbete med bilindustri och forskning: Det räcker inte att bilindustrin passivt levererar polisfordon till polisen. Bilindustrin måste få veta hur fordonen kan utvecklas och polismyndigheten måste ha kunskap om hur förare upplever och uppfattar bilen. Annars kommer bilindustrins utvecklingsarbete att stagnera. Forskare vid högskolor och universitet kan även bidra med kvalificerad forskning om mänskliga felhandlingar och förarbeteenden. Här krävs mer samarbete och kanske en nationell forskargrupp med experter från olika discipliner som kunde bidra till att utveckla säkerhetsarbetet till toppklass. Rikspolisstyrelsen måste också begära att regleringsbrevet ändras så att forskningsstöd även kan ges till forskningsstudier som ligger utanför det forensiska fältet.

• Mer öppet för media: Medierna i Sverige rapporterar och bevakar händelser med utryckningsfordon på ett frekvent sätt. Journalister är intresserade av att beskriva till exempel kraschförlopp, men också konsekvenserna. Enligt min mening måste polisen bli bättre att informera om hur man har tänkt sig det förebyggande arbetet för att få stopp på polisbilskrascher och kritiska händelser som drabbar polispersonal, mötande trafikanter och därmed tredje part.

• Utvärdera mera: År 2012 infördes den nationella förarutbildningen inom polisen som var fokuserad på riskmedvetenhet och mänskliga faktorer. Det är hög tid att denna utvärderas och även utvecklas framöver. De åtgärder som jag föreslagit kan genomföras med enkla medel. Allt förebyggande arbete måste få ta tid och kostar naturligtvis en hel del resurser för polisen. Trafikskadorna och de risker som dagligen uppstår i samband med polisbilskörning är ännu dyrare för samhället. Nollvisionen gäller alla och den ska definitivt ledas av polisen.