Svar till Håkan Liljeblad (S) i NT 23/12.

Vissa debattinlägg är svårare än andra att bemöta. Håkan Liljeblads hör till dem eftersom hans argumentation bygger på egna tolkningar av Vänsterpartiets politik.

Det finns få saker som gör Socialdemokraterna så upprörda som att påminnas om de egna löftena från valrörelsen 2014. Socialdemokraterna i Norrköping gick till val på att bland annat införa reformen Mina timmar som syftade till att öka de äldres inflytande (inte företagarnas) och att en valfrihetsreform utan fri etableringsrätt skulle genomföras i hela kommunen (Socialdemokraternas Framtidskontrakt för Norrköping 2014). Detta kontrakt med väljarna i Norrköping har visat sig vara skrivet i sand. På samma sätt som vi konstaterar att det var ingen tyngd bakom Kontraktets inledningsord: ”Människor far illa av vinstjakten i välfärden”.

Vem är oseriös inför väljarna när det väl kommer till kritan, Liljeblad? Eller ska vi behöva påminna dig, Stjernkvist och Johansson om att ni även lovade att: ”Träffpunkter för äldre inrättas för gemensamma måltider och social samvaro" (sidan 19, Framtidskontrakt för Norrköping), och sedan gjorde ni precis det motsatta, nämligen avvecklade en fungerande verksamhet för våra äldre. Detta, Liljeblad, är naturligtvis inget annat än ett svek och när vi vänsterpartister påminner väljarna om detta kallar Socialdemokraterna det för populism. Verkligheten är här som alltid Socialdemokraternas största fiende.

Vänsterpartiet säger nej till Socialdemokraternas förslag att privatisera äldreomsorgen i Norrköping. Vinstintresset leder fel. När de som bestämmer över välfärden har vinster som sitt mål, kommer de att styra den fel. Norrköping har hittills förskonats från LOV – Lagen om Valfrihet. Nu vill Socialdemokraterna med Lars Stjernkvist i spetsen införa LOV och därmed fortsätta sin marsch högerut. Socialdemokraterna och småborgarna har kommit överens om att privatisera delar av äldreomsorgen. Den gemensamma välfärden privatiseras i allt snabbare takt och det är, som vi ser det, en djupt oroande utveckling både för Norrköping och för Sverige.

Att det finns stora risker för försämrad kvalitet i den gemensamma välfärden för såväl brukare som personal verkar Socialdemokraterna inte vilja bry sig så mycket om. Socialdemokraterna tillsammans med småborgarna väljer i stället att skynda på dränering av skattemedel från den offentliga sektorn till den privata; privata vinstuttag görs på skattebetalarnas och i slutänden de gamlas bekostnad. Att införandet av samma reform i andra kommuner har inneburit försämrade anställningsvillkor bekymrar inte heller socialdemokraterna.

Vad som behövs för att garantera omsorgen i hemtjänst och på äldreboenden är fler anställda – med högre löner, bättre arbetstider och mer inflytande över arbetet samt lugn och ro.