Frågeställningen är viktig, inte minst utifrån att den nya patientlag som infördes den 1 januari i år öppnar upp för vårdföretagande där det inte krävs någon remiss från eller avtal med den reguljära sjukvården. Den brukarmakt som lagtexten innebär är bra, men det förefaller som att samhällets kontrollfunktioner lämnar en del i övrigt att önska.
Jag har tidigare varit en varm förespråkare för privata alternativ inom välfärdsområdet, men de erfarenheter jag gjort de senaste månaderna tyder på att det finns behov av en striktare reglering.
I början av februari bjöds jag in till ett seminarium på Husby säteri i Söderköping där det skulle öppnas en privatägd psykiatrisk klinik. Inbjudare var företagaren Peje Emilsson som äger skolföretaget Kunskapsskolan och äldreomsorgsföretaget Silver Life samt ägde del av kliniken. Föredragshållare var bland annat en riksdagsledamot som berättade om den nya patientlagen och vilka möjligheter den ger för nya privata initiativ.
Svensk psykiatri är otvivelaktigt i behov av förändring, vilket var en grund för mitt intresse för konferensen. Jag var även arbetssökande och utlovades anställning, dels i kliniken och dels i den patienträttsförening som skulle bildas i anslutning till satsningen, med finansiering från klinikverksamheten. Det nya bolaget blödde pengar och det behövdes snabbt fyllas på med patienter. Bolagets ledning uppmanade mig därför att använda det kontaktnät jag byggt upp som socialpolitisk debattör till att rekrytera patienter. Till slut hade sex av bolagets tio första patienter kommit direkt eller indirekt via mig.
Det skulle inte bli några fler patienter, som NT har berättat om i en serie artiklar. Det handlar om patienter vars fulla vårdbehov inte tillfredsställs idag till följd av nedstängningen. Privata aktörer verkar kunna starta verksamhet inom ett komplicerat vårdområde utan att samhället tillräckligt väl har säkerställt kvalitet och långsiktighet eller ens hur patientsäkerhet ska tillvaratas.
Jag vill därför lämna följande förslag. Det måste finnas ett system som säkerställer kvalitet, patientsäkerhet och långsiktighet före privat verksamhet tillåts starta. Det får inte räcka med att hävda att patientsäkerhetslagen följs för att pappersdokument finns och att vissa registeruppgifter är ifyllda. Det måste finnas regler som säkerställer brukarnas intressen och behov i händelse av att en verksamhet av ett eller annat skäl upphör. Det får inte vara möjligt att stänga en verksamhet från en dag till annan.
Eftersom det finns ekonomiska intressen i att bedriva privat välfärdsföretagande måste det även finnas möjligheter till ekonomiska sanktioner i den händelse av att verksamheten avbryts på ett otillfredsställande sätt. Dessa sanktioner kan inte begränsas av aktiebolagets egna kapital, eftersom det uppenbarligen inte är ett tillräckligt skydd för patienterna. Det är inte acceptabelt att psykiskt sjuka kan mötas av beskedet ”nu lägger vi ner, dags för er att packa och dra idag”.