Kolumn Någonstans i en anonym byggnad i St Petersburg sitter en armé av unga ryssar bakom varsin datorskärm. De skiftar mellan olika identiteter och olika sociala medier, men målet att sprida desinformation är permanent.

Det kallas psykologisk krigföring, och byggnaden i St Petersburg – precis som dess motsvarigheter i andra ryska städer – kallas trollfabrik. Kanske är det de fantasieggande namnen som hindrar många från att ta dem på allvar, kanske vill man bara slippa den olustiga tanken på ett informationskrig. Oavsett vilket är företeelserna högst verkliga. Vi måste börja ta dem på allvar.

Trots att den fria journalistiken i Ryssland håller på att kvävas av en regim som har större mål för medierna, gjorde nyligen den ryska journalisten Ljudmila Savtjuk något otroligt modigt. Hon infiltrerade ovannämnda trollfabrik. Nu beskriver hon hur de anställda skriver blogginlägg och kommentarer på ryska, engelska, ukrainska och tyska. ”Sina” ämnen och åsikter blir de tilldelade vid början av varje tolvtimmarspass.

Desinformationscentralernas svallvågor når hela vägen över Östersjön. Kriget i Ukraina och ockupationen av Krim har fått suspekta organisationer att bubbla upp här i Sverige: Donbassföreningen, Rysslands vänner, Anti-Euromaidan. De porträtterar upproret mot president Janukovitj som nazism och fascism – ”bara ett gäng kriminella och fascister”, som Donbassföreningen på sin hemsida beskriver demonstranterna på Maidantorget.

Man kunde tro och önska att dessa föreställningar stannade i obskyra nätforum och dubiösa Facebookgrupper. Istället har de lyckats sprida sig ända in i våra största tidningar. Aftonbladets Åsa Linderborg skrev famöst (4/3 2014) om de ”fascistiska krafterna” på Maidantorget och hur ”russofobin” får oss att blunda för dem.

Från en samtidsrevotionistisk spinndoktor någonstans i Kreml rakt in i vår största kvällstidning. Idéerna går via en kombination av volontärfanatiker, yrkesfanatiker i trollfabriker och horder av nyttiga idioter. Ursprungligen betecknade det senare begreppet vänstersympatisörer som stjärnögt försvarade varje aspekt av Sovjetunionens totalitarism. Likt så mycket annat har fenomenet gått i arv till Vladimir Putins Ryssland.

Nu när försvarsdebatten i Sverige äntligen har fått luft under vingarna försöker denna samling sympatisörer och nyttiga idioter skjuta ner den. Det är inte längre bara åsikterna om invasionen av ett östeuropeiskt land som står på spel, utan opinionen som avgör det svenska försvarets framtid. Vi har all anledning att vänta oss en intensifiering av desinformationskampanjen.

Sedan 2011 har Sverige ett psyopsförband, alltså ett förband med målet att påverka beteenden och attityder i konfliktområden. ”Exempel på önskade beteenden kan vara att personer röstar i ett politiskt val, avbryter stridshandlingar eller överlämnar vapen”, står det på Försvarsmaktens hemsida.

Precis sådana beteenden är nu önskvärda för Ryssland, men inte i ett konfliktområde, utan här i Sverige. Det räcker inte längre med ett förband som genomför psykologiska operationer; vi behöver ett som skyddar oss från det. Bakom fantasifulla namn som psykologisk krigföring och trollfabrik döljer sig en hotfull verklighet.