På ledarplats i gårdagens Dagens Industri föreslås att Sverige ska ta ett ”försvarslån”, snabbt rusta upp de hål som finns i försvarsförmågan och se det hela som en billig liv- och egendomsförsäkring. Tydligen finns det en sedan länge förbered beredskapskredit på 40 miljarder hos Riksgälden.
Det är svårt att inte hålla med. Räntan är som bekant obefintlig och lån är en vanlig metod när man behöver rusta upp snabbt. I bakgrunden finns den ofta redovisade effekten av ett par decenniers underfinansiering av försvaret och den ständigt ökande hotbilden.
Helgens mord i Moskva på oppositionspolitikerna Boris Nemtsov sänder ännu en kall kår längs med ryggraden. Signalen är övertydlig. Ingen går säker.
Utvecklingen i vårt östra grannland har givetvis effekter för debatt och beslut i Sverige även om det finns synpunkter på hur snabbt och hur omfattande responsen är. Regeringen fattade i december beslut att Försvarsmakten ska sondera möjligheterna med ett fördjupat samarbete med Danmark (i fredstid).
Svaret från Försvarsmakten kom i helgen och bland annat vill man öka informationsutbytet samt tillgång till varandras flyg- och marinbaser för tankning och övning. Slutförslaget ska presenteras senare i mars månad.
Redan i januari meddelades att försvarssamarbetet (även i krig) med Finland ska fördjupas och intensifieras. Här talas till och med om gemensamma materielinköp och ytövervakning av våra farvatten. Ett potentiellt väldigt viktigt samarbete.
Gott så. Mer samarbete är i säkerhets och försvarsfrågor är alltid bättre än mindre samarbete eller att stå själv som Sverige i praktiken gör. Och alla är eniga om att Sveriges eventuella väg framåt till ett Nato-medlemskap kommer att ske i armkrok med Finland.
Svensk försvarsförmåga är en spillra av vad den varit. Förmågan att skydda territoriet och avvisa en aggressiv motpart är allt för liten. Samtidigt finns sanningen att generaler (och försvarspolitiker) alltid rustar sig för det krig som varit och inte för det som eventuellt kommer. Den hybridkrigföring vi ser i Ukraina, kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krim 2014 möts kanske inte effektivast av ett enbart ett skarpt invasionsförsvar. Sverige måste till exempel bli bättre på cyber- och informationskrigföring. Luftvärnskapaciteten måste bli bättre liksom artilleriet (Sverige har blott en handfull operativa artilleripjäser) och förmågan att bekämpa sjömål.
Även om det är klokt och bra att vi samarbetar mer med våra grannländer är det dock plåster på en väldigt sjuk patient.
Tanken på ett försvarslån är lockande, även om det vore ett underbetyg åt finansdepartementets förmåga att skaka fram resurser.
Med ett nationellt skatteuttag på drygt 1 600 miljarder kronor borde det finnas ett par extra till Försvarsmakten.