Almedalens fördelar och nackdelar debatteras friskt. En plats där skattebetalarnas pengar delas ut och slösas bort eller en demokratins tummelplats där öppenhet och information friskosigt bjuds ut till intresserade. Sanningen ligger på många sätt någonstans i mitten. Det finns extremt kvalificerade seminarier och deltagare och givetvis även de som är mindre kvalificerade. Säkert är att under en vecka så är nedre delen av Visby svensk politiks absoluta centrum.
Martins Borgs, även kallad Slöseriombudsmannen, släppte i höstas boken ”365 sätt att slösa med dina skattepengar”, en utmärkt och mycket underhållande/skrämmande bok som jag kommenterade när den gavs ut. I onsdags vid lunchtid släppte samma Borgs, komplett klädd i gycklarkläder, ut 1 000 tjugokronorssedlar med en tryckluftskanon över Donners plats. Detta för att illustrera hur mycket en genomsnittligt svensk lärare faktiskt betalar i skatt varje månad. Och givetvis för att göra en poäng av att det slösas med våra gemensamma skattemedel.
De 20 000 kronor som lärarna betalar i skatt varje månad består givetvis till stor del av kommunal- och landstingsskatt. Men till detta läggs flera ”dolda” skatter som inte syns på lönebeskedet, exempelvis löneavgift, moms med mera. Borgs ville göra dessa skatter ”synliga”. Det lyckades han onekligen med, regnet av tjugor var visuellt så det räckte.
Borgs tilltag var såklart någon form av parodi på när FI:s Gudrun Schyman 2010 eldade upp 100 000 kronor hon fått av en PR-byrå. Ett tilltag som fick enorm uppmärksamhet och kritik. Att bränna pengar, bokstavligen, är ett hån mot dem som lite eller inget har.
Det trevligaste under Slöseriombudsmannens stund på Donners plats var att många i den folksamling som översköljdes av tjugor snällt plockade upp dem och lämnade tillbaka dem. Det var nämligen inga pengar från skattemedel eller någon PR-firma som sponsrat Borgs. Det var hans egna pengar, enligt egen utsago hans skatteåterbäring som regnade ner i solskenet. Kanske kände betraktarna att det vore sniket i överkant att behålla tjugorna och ”slösa” bort dem på något annat.
Den inställningen borde kanske fler av landets politiker, myndighetspersoner och makthavare också ha. Det som någon annan skapat med sitt arbete och överlåtit åt det offentliga att förvalta för våra gemensamma åtaganden bör också förvaltas väl och inte slösaktigt. Sen spelar det mindre roll om det rör sig om den lokala kommunala budgeten, statens finanser eller hur polis och andra statliga myndigheter och verk använder våra resurser. Det finns som bekant en uppsjö av exempel på när förtroendevalda och andra låter pengarna blåsa iväg utan eftertanke om varifrån de kommer, vilket arbete som ligger bakom eller deras ansvar att förvalta resurserna.
Martin Borgs bjöd i Almedalen 2014 på gyckelkonst på hög nivå på en scen där allt för många låter någon annan betala.