Tillbaka till äganderätten

Kolumn. Kanske hoppades justitieminister Morgan Johansson (S) att klämdagen i fredags var en bra dag att lansera lite nytänkande från regeringen (ivrigt påhejade av Vänsterpartiet). Lagom stor publik, många som tagit långhelg och inte allt för många politiska kommentatorer på plats. Således levererades, via Ekot, beskedet att regeringen har påbörjat processen att ta fram lagstiftning i kvoteringsfrågan. De börsbolag som inom ett år inte når upp till minst 40 procent kvinnor i bolagsstyrelsen kommer att omfattas. I första hand sanktioneras bolagen med ”kännbara” bötesbelopp, i andra hand med likvidering av bolaget.

Ja, ni läste rätt. Den rödgröna regeringen planerade att lagstiftningsvägen likvidera börsbolag som inte uppfyller regerings nivå av könsmässig sammansättning i styrelsen. Nu visade sig, till Johanssons olycka, att det visst fanns personer i tjänst som tyckte att regeringens likvideringsplaner av svenska börsbolag lät något förvånande och kanske även radikalt i överkant. Johansson fick under någon timme under fredag löpa ett politiskt gatlopp varefter han vid lunch insåg att slaget var förlorat och ”pudlade” snabbt i likvideringsfrågan, även detta via Ekot. Någon tvångslikvidering av svenska bolag var inte att vänta, däremot böter om man inte uppfyller den statligt fastställda könsliga sammansättningen i en bolagsstyrelse.

Om man för en stund bortser från att regeringen Löfvens statsråd förvånansvärt ofta har otur när de tänker och gärna orerar fritt om allehanda oturstankar är frågan faktiskt principiellt viktig. Frågan har två avgörande punkter. För det första. Ska staten respektera äganderätten? Får en ägare gör vad han vill med sin egendom? För det andra. Vill vi ha ett samhälle där vi delas upp efter kön?

Äganderättsfrågan är central. Det någon har skapat, allt från en fågelholk till ett börsnoterat bolag, bör denne också har rätt att förvalta efter eget gottfinnande. Varför ska staten och/eller Morgan Johansson ha synpunkter på hur detta sker så länge man följer rikets lagar? Respekten för äganderätten är central. Har vi inte den, har vi snart inte mycket annat som är viktigt.

Det är inte första gången, och inte sista, kvoteringsfrågan debatteras. Kvoteringen är dock ett välbeprövat fenomen i Sverige. På universitet och högskolor förekom könskvotering (exempelvis inom veterinärutbildningen där unga kvinnor sållades bort till förmån för unga män). Även etnisk kvotering har förekommit. Båda varianterna har grundligen underkänts i domstol i fall drivna av Centrum för rättvisa. Kvotering av en person innebär med automatik diskriminering av en annan oavsett vad kvoteringsivrarna försöker påskina.

Frågan bör också ställas vilket område som ska kvoteras efter att staten gett sig på bolagsstyrelserna? Arbetsplatserna? Föreningslivet? Vi kan dock lätt se att fackföreningsrörelsen har en del att jobba med. Den könsmässiga fördelningen i styrelserna för Byggnads, Målareförbundet och Elektrikerförbundet är intressant. Noll kvinnor i toppen. Av LO:s 18 styrelseledamöter är 4 kvinnor. Kanske ska Rörelsen börja hemmavid innan man ger sig på andra?

 
 
  • MEST LÄST PÅ NT.SE