Arbetsförmedlingen har nyligen presenterat sin årliga redovisning för hur myndigheten arbetar med att förbättra arbetsmarknaden. Både analys och självkritik är viktiga komponenter för att utvecklas. Samtidigt som vi pratar mycket om arbetslöshetsproblem verkar en del ha tröttnat på ”arbetslinjen”, trots att den kan vara grunden till ett friare samhälle.

Arbete, skola och omsorg är tre hjärtefrågor för politikerna – främst under ett valår. De partier som lyckas lova mest inom något eller alla dessa områden har bäst chans att vinna val. Tyvärr har fokus länge legat på subventionerade lösningar som korttidskurser och jobbcoacher hos AF i stället för att verkligen gå till roten med problemen.

AF:s analyschef Mats Wadman är självkritisk och säger att ”chansen att få ett arbete är inte större om man deltar i en utbildning än om man inte deltar i en utbildning” (SR 5/5).

Det är inte korttidslösningar som skapar fler jobb. Snarare behöver vi luckra upp vår regeltyngda arbetsmarknad och göra steget lättare att ta fler chanser och starta företag.

I Norrköping råder tuffa tider på grund av detta. En våg av varsel har drabbat staden, vilket har skapat nedläggningar och uppsägningar och arbetsmarknaden beskrivs som mörk. Sedan 2009 har 4 682 tjänster varslats i Norrköping (SvD Näringsliv 3/5). En del av problemet är att Norrköping har flera företag med ägare i utlandet, vilket kan göra staden sårbar i hårdare ekonomiska tider när både personal och företag flyttas ut ur landet.

Även om Norrköping just här kommer fram som särskilt problemdrabbat är arbetslösheten rikstäckande och kritiken hörs från flera håll. Adam Svanell är redaktör för SvD:s söndagsmagasin och skrev i tisdags en krönika om ”den tanklösa grymhet som kallas arbetsliv”. Texten drev med arbete som ett nödvändigt ont och pekar ut att meningen med arbete är endast att hålla uppe tillväxten.

Naturligtvis skrev Svanell med glimten i ögat, men han kritiserade att politikerna i första hand strävar efter att skapa jobb medan han menar att de borde eftersträva jämlikhet eller frihet. Han reflekterar emellertid inte över att jobb kan skapa just det. Fler arbeten ger fler valmöjligheter och ökad frihet över ens egen vardag.

Det är viktigt att politikerna har visioner och idéer för ett arbetande Sverige. Människor behöver sysselsättning för att få vardagen och samhället att gå runt. Må så vara att exempelvis Moderaterna upplevs tjata om den så kallade arbetslinjen, men det är när kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter att göra karriär och försörja sig som vi får ett mycket mer jämlikt och fritt samhälle.

Tröskeln in på arbetsmarknaden är dock fortsatt hög och synen på så kallade enkla jobb är förenklad. Vi låser in oss själva i regelsystem som exempelvis lagen om anställningsskydd som gör att man inte vågar satsa på ny, oprövad arbetskraft. Det försvårar för oss i internationell konkurrens.

Hur behåller vi då företag och anställda i Sverige? Hur gör vi arbetsmarknaden mer attraktiv och öppen? Det behöver politikerna prata om, både i valår och i vardagen.