Matsalen på Campus Valla är fylld till sista plats vilket måste innebära att en statsminister drar folk även om hans ankomst är sent annonserad.
Och ändå är det inte han som är huvudpersonen. Det är kvinnan som står tyst bredvid honom under hans inledningstal om Europa som de mänskliga rättigheternas väktare i världen.
Spetsa öronen
Det är inte Fredrik Reinfeldt som får åhörarna att dra efter andan och spetsa öronen. Det är Anna Ibri-sagic. Hon som föddes in i kommunismen, växte upp med socialism, såg nationalismen och som slutligen tvingades fly kriget på Balkan.
Hon hamnade i Luleå och de senaste fem åren har hon representerat Moderaterna i EU-parlamentet. Hon vill bli vald igen och det är därför hon står där på scenen tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt som i det här sammanhanget närmast är en publikmagnet.
- Mitt politiska engagemang bottnar väldigt mycket i det som hände i Europa bakom järnridån och bakom Berlinmuren, inleder hon.
Glömt sin läxa
För henne är EU fortfarande ett fredsprojekt. Med eftertryck och viss besvikelse i rösten konstaterar hon att grundarländerna Tyskland och Frankrike verkar ha glömt sin historiska läxa. De har glömt att ursprungstanken var att skapa fred och bryr sig i stället mer om EU som ett marknadsprojektet.
Anna Ibrisagic ser där-
emot samma strävan mot fred och demokrati hos de nya EU-länderna som Tyskland och Frankrike en gång hade.
Hon berättar om de nationalistiska strömningar som nu finns i Europa. Och även om de flesta svenska partier är eniga om att EU ska få växa finns en utbredd opinion i flera andra länder som går ut på att EU är stort nog.
Student träffar öm punkt
Under frågestunden sätter en tysk student i publiken fingret på den ömma punkten genom att fråga just hur många medlemmar EU egentligen tål.
- Du sammanfattar den tyska positionen väldigt väl, svarar Fredrik Reinfeldt.
Sen tar han avstånd från alla försök att rita kartor över var Europas gränser går. De länder som vill vara med ska också känna sig välkomna om de uppfyller kraven.
För Anna Ibrisagic är frågan en del av hennes dagliga slit.
Hon har engagerat sig hårt i utvidgningen och varje gång ett nytt land ska med sprids en oro. Det var likadant när Sverige skulle med år 1995.
"Till min son"
- Men jag vill lämna ett Europa efter mig till min son där det är lika naturligt att Serbien, Bosnien, Georgien eller Ukraina aldrig ska hamna i konflikt som det är självklart för oss i dag att Frankrike och Tyskland inte krigar.
- Det är ett sådant Europa jag slåss för.
Och statsminister Fredrik Reinfeldt har inget emot att vara publikdragare när det gäller att få folk att ta ställning i valet.
Är det viktigt att kryssa?
-Till att börja med ska man rösta. Och jag är väldigt mycket för den här personvalsmöjligheten, det ger ett personligt ansvar och möjlighet för väljaren att följa just sin representant.
Per Olsson/
Corren