90 långa och ödesmättade minuter utan egentligen det minsta drama i derbyt med rubriken Att vara eller inte vara för Sleipner.
Då klev domaren Anders Svahn och hans assisterande Robert Fornstedt in i huvudrollen, när man plötsligt ville vara en del av manuset och hittade tiderna märkligaste straffspark i Norrköping för Sylvia.
De skapade ett drama ur ingenting.
I den sista minuten.
Att Jimmy Karlsson räddade Johan Roxströms straff, skipade rättvisa och fixade en poäng för ett pressat Sleipner i samma ögonblick var faktiskt inte mer än rätt just där och då.
0-0 var en ärlig bild av ett derby, som alltså fick en hjälte och en syndabock av, som sagt, ingenting.
Jumbolaget Sleipner målade upp hela sin existens med ett rakt citat av William Shakespeares Hamlet. Att vara eller inte vara stod det på affischerna med ett kranium vilandes i en hand a la Hamlet... Den bilden tillhör faktiskt inte just den monologen utan en helt annan scen av det verket, men det är en helt annan historia.
För medan Sylvia lugnt kan spela av säsongen 2012 balanserar Sleipner fortfarande på en mycket skör tråd i division I. Laget hade behövt alla poängen inför de fem avslutande omgångarna, men laget hade förtvivlat svårt att hitta de klara chanserna mot ett disciplinerat Sylvia.
När de väl dök, som Rasim Mehmedis bjudningar till både Andreas Haglund i den första halvleken och Peter Skoog i den andra halvleken, stod målvakten Mikael Säberg rätt en, två och tre gånger. Den randiga offensiven visserligen inte bättre av Haglunds röda kort med 20 minuter kvar av matchen, men laget lyfte faktiskt i kvalité, där särskilt Sunday Eyenga klev upp och tog hand om bollen.
I det skedet av matchen öppnade derbyt upp sig en smula med lite mer fart och lite fler chanser - utan något avgörande.
När så allt pekade på 0-0 pekade domaren Svahn på straffpunkten för något som knappt var värt en frispark - Timmy Wilhelmsson föll i duellen med FIlip Sundgren och Calle Svensson utanför straffområdet! Karlsson hade gjort sin läxa, läst in Roxströms straffar via bilder från 24nt genom åren och gick åt rätt håll.
Hamlet sade det vackrare är, förresten, ett verk med samlade dikter av den finlandssvenske poeten Henry Parland.
Undrar just hur hans monolog hade varit över de här 90 minuterna, den överraskande straffsparken och det dramatiska slutet.
Det är något att fundera över in i den höstlika natten.