Det var en match det.

Jag skulle kunna stapla superlativer på varandra och bygga hela spalten av det vackraste av känslor på vägen hem i ett höstmysigt dis med ett lätt stänk av duggregn.

Det blir gärna så, när jag precis sett IFK Norrköping göra en av de bästa matcherna på 2000-talet.

Det vete sjutton om inte de första 45 minuterna rentav var det bästa.

Faktiskt.

"Det är nästan så man måste flytta hem igen", sa stjärnvännen och den hyllade DN-krönikören Johan Croneman på plats i Norrköping efter slutsignalen.

2-1 mot guldjagande Elfsborg kan tydligen vända ut och in på tillvaron för många mitt i triumfens ögonblick.

Det är inte för inte orden vete sjutton står där.

Nummer 17 Bobbie Friberg da Cruz har i alla fall inte gjort en bättre match i IFK Norrköping någonsin, när han stängde kanten för högtflygande Niklas Hult, räddade ett par öppna lägen och bjöd på offensiva utflykter så hela Elfsborgs hamnade överallt, men aldrig där man skulle.

Stjärnspäckade motståndare i Anders Svensson, Lasse Nilsson och Stefan Ishizaki skrämde inte högerbacken.

Eller som han själv sa:

"Det ska det inte göra. De är ju bara fotbollsspelare... men att de har lite andra kvalitéer än jag har spelar liksom ingen roll."

Hans egna kvalitéer fungerade alldeles utmärkt den här aftonen.

Den vassa brytningen på Oscar Hiljemarks friläge i den första halvleken och det suveräna blocket på Niklas Hults skott i den andra halvleken kryddade den femstjärniga insatsen.

Elfsborg kan inte ha gjort sin läxa eller så hoppade man helt enkelt över lektionen inför mötet med IFK Norrköping.

Hur kunde de annars ha missat den så välbekanta, offensiva öppningen, som IFK Norrköping mer eller mindre alltid bjuder på i sin egen borg?

20 minuter in i matchen stod det 2-0 på tavlan.

20 minuter in i matchen undrade nog en och annan om det inte var ombytta roller där ute på plan. Hemmalaget, som bara jagar sin bästa placering sedan 1998, rullade upp och rullade ut Elfsborg, som är en av de fyra i kampen om guldet. Det var en förvånande och en imponerande syn på en och samma gång i en riktigt underhållande match. Man hann knappt notera en riktigt bra chans förrän nästa dök upp. Det var särskilt svettigt runt timmen, där IFK Norrköping hade en, två och tre gyllene lägen för det definitiva avgörandet - om man nu kan kalla något för avgjort den här galna fotbollsveckan.

Så, mitt i det lätta, charmiga regnet i strålkastarnas tunga sken kom så reduceringen, som skapade viss nerv den sista kvarten.

Ett Miniberlin i repris lurade alldeles runt nästa inlägg, men här stod en viss målvakt rätt och fixade den rättvisa segern.

Oscar Hiljemark fick ett gyllene läge strax utanför straffområdet och drog på, men David Mitov Nilsson hann dit och lyckades tippa bollen över ribban. Det var det närmaste Elfsborg kom i sin jakt på kvittering i Norrköping.

Nu måste guldfavoriten, som mer eller mindre hade händerna på Lennart Johanssons Pokal i somras, fortsätta sin jakt på Häcken, som toppar allsvenskan.

IFK Norrköping kan lugnt följa dramat på sidan gå för att bli bäst av resten.

Det är också en framgång.

Sleipner fick uppleva känslan av fast mark i 24 timmar i division I. "Randigt" visade upp sin allra roligaste sida, när man spelade ut gästerna Qviding från västkusten och vann med overkliga 6-0.

Peter Skoog hade roligast av de alla och var delaktig i fem (!) av målen.

Ett hyggligt facit.

Sleipner har vaknat till under hösten och var uppe och vände över strecket innan Limhamn/Bunkeflo tog en viktig poäng mot Trollhättan, men frågan är om det inte är för sent. Kontraktet balanserar på en otäckt skör tråd, där det inte ens är säkert att det räcker med seger i den svåra, svåra bortamatchen mot Oddevold.

Andra resultat måste gå vägen för Sleipner.

Det blir en lika nervös och obehaglig lördag för arenakollegan Sylvia, som havererat fullständigt och riskerar också att åka ur. En poäng mot Norrby räcker för nytt kontrakt, men, men... Det finns faktiskt en risk att båda stadens division I-lag ramlar ur.

Hemska tanke.