Bågskyttarna har satt punkt för dagen och packat ihop sin utrustning, när solen sakta sänker sig över klassiska Lords i närheten av St Johns Wood i London.

Några för att åka tillbaka till OS-byn i Stratford och ta sikte på den verkliga kampen om medaljer.

Några för att åka hem med en krossad dröm.

"Glömda handdukar"
Mix Haxholm står - i OS-organisationens klädsel - alldeles vid sidan av banorna och ser den ene efter den andra gå förbi mot deltagarnas lounge. Hon jobbar tillsammans med och för bågskyttarna, som kommit från alla världens hörn i hopp om evig berömmelse.

Vi hinner knappt sätta oss under en av läktarna till Lords, när det knastrar till i hennes örsnäcka.

Intervjun får ta en tillfällig paus.

Vad var det om?

- Det var bara några glömda handdukar, säger Mix utan att gå in närmare på uppdraget i London.

- Vi får inte prata om vad vi gör eller vilka uppdrag vi har under spelen. Jag tar hand om bågskyttarna och lever nära de under tiden de är här.

Första steget mot 2016
Jobbet i London är ett första, viktigt steg mot en egen OS-start om fyra år.

- Jag har alltid drömt om att få skjuta själv i ett OS, säger hon och ler.

Berätta.

- Jag har pratat med många idrottare, som berättat om deras första OS och hur tufft det är att bara ta in allt runt omkring. Det handlar om så mycket mer än resultat. Det har till och med varit en chock för vissa. Jag får under det här jobbet se och lära mig vad ett OS handlar om - från grunden.

Hon såg en platsannons på det internationella bågskytteförbundets hemsida i början av 2011, skrev ihop en ansökan och skickade in den. Tre långa intervjuer och ett test senare var jobbet hennes. Hon flyttade tillsammans med sin man Petru Racu till London i början av maj, där de hyr en lägenhet i Canary Wharf.

- Jag hade absolut ingen chans själv att kvala in med tanke på mitt jobb och lanseringen av min kalender, men såg en riktigt bra chans att få känna av OS.

Så blev det.

Hur mycket längtar du inte ut dit?

- Det är lite blandade känslor. När jag såg alla ställa upp sig på rad och skjuta kom det där suget... Det är läckert, säger Mix.

Häromkvällen lyckades hon i alla fall skjuta några pilar på träningsarenan, när den låg öde i väntan på nästa dag. Träningen får annars ligga på is under spelen, som kräver en arbetsdag på 14-15 timmar.

- Det är verkligen värt det.

- OS är en stor show. I London har jag den här rollen. I Rio de Janeiro ska jag ha en annan. Det är en av anledningarna till varför jag faktiskt är här. Det är ett steg på vägen mot 2016.

För vilket landslag skjuter du i Rio - Sverige eller Thailand?

- Jag har inte tänkt på det än. Min högsta prioritet är att komma tillbaka i form och vara med i världscupen igen. Sedan kommer jag att ta det beslutet.

Med danska OS-laget
Hon och Petru Racu har haft många intensiva månader bakom sig med två flyttar utomlands - från Norrköping till danska Hjörring, där Petru spelade fotboll under några månader innan han fick lämna klubben och så gick flyttlasset till London.

Månaderna i Danmark gav Mix Haxholm ett lyft i bågskyttet.

- Jag träffade henne där borta, säger Mix och nickar mot den danska OS-skytten Carina Christiansen.

- Vi började träna tillsammans i Ålborg. Jag fick många goda tips av hennes tränare. Vi klickade bra med varandra. Jag vann en tävling i Berlin och sköt bra i Las Vegas senare under våren. Mitt bågskytte finns där, säger Mix.

Det blir dock ingen lätt resa mot drömmen.

- Jag måste pussla ihop en långtidssatsning för att få det hela att gå ihop. Man kan inte direkt leva på bågskyttet.

Du kommer knappast tillbaka till lokalerna på Grosvad i Finspång, där allt en gång började?

- Jag kommer nog inte det. Min agenda är rätt tom från och med september, när Paralympics är över. Petru har inte klart med någon ny klubb så vi får se var vi hamnar.

Var vill du?

- Vi trivs väldigt bra i London och har gjort det från den första dagen vi landade här, men man vet aldrig var livet tar oss. Petru vill gärna spela i England. Jag följer i hans fotbollsskor.

Några nya planer?

- Jag har alltid det, men det måste vara rätt tid för att lansera något, säger hon lite lagom hemlighetsfullt.

Hyllad kalender
Lagom till OS-året landade hennes senaste projekt, som tog ett år att göra.

- Min kalender, säger Mix och ler.

- Den är en hyllning till sporten, bågskyttet och min tränare Erik Karlsson, som betytt så mycket för mig och min karriär. Kalendern är också en bild av Östergötland och mitt liv.

Idén föddes lagom till hennes 30-årsdag.

- 30 är det bästa numret... Det är ju full pott i bågskyttet. Jag har bågskyttet att tacka för mycket. Utan den hade vi kanske inte suttit här idag.

Vad menar du?

- När pappa fick stroke, Erik gick bort och efter VM 2003 var jag helt utbränd och tappade jag suget på bågskyttet, åkte till Thailand och vann Miss Thailand 2003. Det öppnade vägar in i en helt ny värld, som inte alltid är så glamourös. Det finns andra sidor och man kan lätt gå fel, men all erfarenhet av min elitsatsning i bågskyttet har hjälpt mig, säger Mix allvarligt.

Kalendern visar också en annan bild av bågskyttet.

- Jag ville visa en mix av sport och mode. Bågskyttet ser inte så häftigt ut, men jag har försökt skapa lite action.

Alla år utan bågskyttet har gjort henne starkare.

- Jag är glad över det jag gjort de senaste åren. Jag har växt som person och kan leva lättare i rampljuset. Jag är en starkare person. Jag gillade inte pressen tidigare, men nu älskar jag den. Jag känner mig så levande.

Trivs i OS-miljön
Hon verkar onekligen trivas i OS-miljön.

- Jag försöker ta in så mycket jag kan.

Hon har ett par favoriter vid sidan av de blågula på Lords.

- Danskan Carina Christiansen och thailändaren Witthaya Thamwong, som jag tränade en del med i unga år. Arenan skapar en magisk känsla för alla de tävlande där ute, säger Mix.

I september ska hon börja ett nytt kapitel i livet.

- När OS-uppdraget är slut börjar något annat. Jag försöker se alla möjligheter.