OS-CITATET
OS-SNACKISEN
Liu Xiang och sommar-OS är en sällsynt olycklig kombination.
2008 var han det stora affischnamnet på hemmaplan i Peking, men han tvingades avbryta häckloppet på 110 meter redan innan startskottet på grund av skada.
2012 skulle han ta revansch i London, men den här gången var loppet över efter ett par meter. Kinesen föll på första häcken och slet, enligt rapporter från OS-arenan, av ena hälsenan. Han hoppade längre runt på ett ben och försökte fly undan verkligheten, men rullades till slut ut från arenan i rullstol.
"Det är en tragedi. Hjärtskärande. Jag hade sett fram mot en duell mot honom", sa konkurrenten Ariel Merritt efter loppet.
OS-UTFLYKTEN
På väg in och på väg ut från Olympiaparken i Stratford passerar man Europas största shoppingcenter - Westfield. Det är galet stort med över 300 butiker, 70 restauranger och ett enormt kasino. Affärerna kantar, liksom, hela promenaden från tunnelbanan till OS.
Vissa butiker har en bra utsikt över hela parken, men då får man betala två pund (drygt 20 kronor) för att komma hela vägen fram till butikens fönster.
Hur livet fortsätter här, när hösten kommer på allvar och OS är historia återstår att se.
2012-BLOGGEN
Det hann nästan bli midnatt, när Dream Team bestämde sig för ett lite högre tempo, lite vassare defensiv och ett vassare skytte mot världstrean Argentina i häftiga arena, som var slutsåld till sista plats. Jag gick från OS-bubblan och in i en NBA-show.
Det var så det kändes.
När den gamle världsmästaren i tungvikt, Evander Holyfield, intervjuades på läktarplats nådde stämningen kokpunkten.
Dream Team ledde bara med en poäng, 60-59, i halvtid innan gruppen Get Tricky bjöd på en hisnande show med sina hopprep - både korta och långa, som nästan tog musten ur en. Dream Team fortsatte med samma fart och fläkt för enkla 126-97 till slut. Jag tänkte göra ett försök att ta mig till den mixade zonen, där spelarna måste passera på vägen till OS-byn och höra de verkligt stora stjärnorna i Lebron James, Kobe Bryant och Kevin Durant, men hoppade det.
Det var längre kö dit än det är in på Ullared en regnig sommardag.
Hade det varit i början av spelen hade man nog gett det en match, men två veckors intensiv tid på arenor, i tunnelbanan och i bussar börjar ta ut sin rätt. Det känns nu - om vi säger.
Jag ska runda av dagen med lite cykel i Velodromen, som jag besökte under tiden den byggdes. Det är tydligen värsta draget där inne.