De stora förväntningarna börjar sakta suddas ut. Det är inte så mycket kvar att hoppas på, känns det plötsligt.

Under två hektiska veckor har vi levt mitt i infernot av OS-förhoppningar och medaljspekulationer.

Så sitter man här en förmiddag på presscentret i Westminister och börjar förstå att allt det fantastiska har ett slut. Det rycker allt närmare. Bara sex tävlingsdagar kvar (när detta skrivs).

TV-skärmarna bekräftar att det fortfarande är friidrott på Olympic Stadium, landhockey, velodromcykel, beachvolleyboll, vattenpolo och en massa annat. Full fart.

Men först nu börjar man inse att även detta evinnerliga OS har ett slut. Elden kommer att släckas och på måndag är det vanliga livet tillbaka. Den tanken har inte funnits förut.

Ute är det 18 grader, molnigt och det drar svala vindar längs gatorna. Ingen sol. Noll sommarkänsla. Det kanske är det som föder de här molokna funderingarna.

Så kommer man ut till herrarnas triathlon och de täta publikleden utmed banan i Hyde Park. Vid den folkfesten och bland alla glada människor skingras de där tankarna.

Nu ska vi njuta i spurten, av OS-dagarna som är kvar. Det är långt till Rio de Janeiro och 2016. Men det lär vara lite varmare då.

Inne:

1)