Lars Krogh Gerson har fått prata om hans ansvar och hans stil i nästan en vecka nu, när Astrit Ajdarevic packade sin väska och drog till proffslivet i Belgien.

"Jag är icke någon ny Astrit. Jag har en egen stil", sa han i en NT-intervju i Norrköpings första offentliga park.

Den här aftonen, som sprack upp lagom till avspark, visade han det med all tydlighet i sin egen favoritpark vid vår södra promenad, när IFK Norrköping vände 0-1 mot tunga, jobbiga Kalmar FF till 2-1 och plötsligt skuggar den absoluta toppen av allsvenskan.

Det är, från och med nu, slutpratat och slutskrivet om Astrit Ajdarevic och tomrummet han lämnade på stjärnans mittfält.

Den platsen och den framtiden är Lars Krogh Gersons.

IFK Norrköping såg inte så bekvämt ut i början mot Kalmar FF, där man letade ytor, sökte känslan och jagade energi.

En hade det redan för den första minuten.

Var än bollen var och vad än rödtröjade gäster från Småland försökte med så stod den norske luxemburgaren där med sitt slit, sin vilja och drog i gång laget IFK Norrköping. Abiola Daudas kvickhet och kyla gav visserligen 0-1, men på något sätt hade lagmaskinen redan börjat snurra med envise Andreas Johansson, som var mer delaktig än på bra länge.

Med det kom vändningen.

Lars Krogh Gerson spelade en avgörande roll.

En klassisk, inövad variant med Bobbie Friberg da Cruz långa inkast via Krogh Gersons skarvning till Gunnar Heidar Thorvaldsson, som dök upp vid bortre stolpen för 1-1.

Ett klokt spelsinne, när Krogh Gerson släppte bollen vidare på Christoffer Nymans pass till islänningen, som skickligt placerade in det avgörande 2-1-målet.

Den här aftonen höll, till skillnad mot derbyt mot Åtvidaberg före EM-uppehållet, vändningen hela vägen för tre rättvisa poäng och en hygglig revansch för fjolårets mindre roliga matcher mot smålänningarna. Med 2-1 mot Kalmar FF byggde laget IFK Norrköping vidare på den perfekta starten på det nya livet och det nya liret man fick med sig från Strandvallen i Hällevik förra helgen.

Det här populära uttrycket laget före jaget har satt sig på ett tydligt sätt hos var och en i IFK Norrköping, där så många tar det hårda arbetet över stora delar av planen och inte viker sig. Vi såg det mot Mjällby. Vi såg det mot Kalmar. Rakt, enkelt, stabilt och jätte-, jättebra.

Det har, så här långt, gett två segrar av två möjliga.

Det är alltid en början.