Mitt i den första förlängningen släppte jag tangentbord och slog igen datorn. Det var inte längre någon mening att försöka hänga med och nyktert analysera. Det blev för mycket. Dramat spårade.

Spänningen byggdes upp till en känsla av obehag. Idrott när det är som bäst, idrott när den är som mest.

Wow!

Artikelbild

Fyra perioder. Lika. Förlängning. Lika. Ny förlängning: Dolphins som vinnare och en stående publik i en 100-gradig bastu.

När svettdimman lättade så tornade en sjua upp sig samtidigt som Robbie Williams "Let Me Entertain You" (nog var vi underhållna alltid) dånade igång.

Sju.

7.

Game seven som de så andaktsfullt säger i USA. Få förunnat.

Vi är där nu.

Efter en lång säsong kommer det ned till 40 minuter i Luleå Energi Arena på fredag.

Ett sista slag i en finalserie som lämnar spår och drar med sig laviner av känslor.

Vad var det här för match?

– Jag har inte sett något liknande, sa Peter Öqvist.

Adnan Chuk som hade slängt av sig både kostymjackan, knäppt upp skjortan och slängt slipsen, såg inte glad ut.

Han var för trött för att sprudla men i hans kropp pumpade blodet runt med lika delar stolthet, glädje och en dos chock.

Det här var ju kört. Luleås start var allt som inte Dolphins var.

Nästan 20 poäng i baken.

De regerande mästarna uppträdde som just det, mästare. Dolphins försökte hänga med men hade inte krämen i benen och fastnade i ett suveränt försvarsspel varje gång de försökte ta sig in i fighten.

27–41 i halvtid. Inget talade för vad som komma skulle efter halva matchen. Ingen såg det. Jo, en.

– Jag har två vittnen här inne (Mikko Riipinen och Joakim Källman, assisterande) som hörde mig säga: Det här är våran match, säger Chuk.

Han fick rätt och en bra skjuts på vägen när Kenneth Malmberg väckte publiken.

Speaker-Kenta har varit katalysator och energidryck tidigare.

Det kan framstå som ovidkommande men det var lika dött på planen från de orangea i första halvlek som det var från publiken.

Självklart finns det ett samband.

När Malmberg eldade igång som en speedad pastor svarade åhörarna med att släppa loss. Dolphins dansade igång, hade studsen med när det behövdes och lyckades på något oklart sätt att stå där som vinnare.

Efteråt plockade Adnan Chuk fram ord som han aldrig nyttjat tidigare i en matchanalys.

Det här var mer än en match. Mer än en rysare. Det var en säsong summerad av ett Dolphinslag som kan ta mer smällar än vad som är normalt.

Dolphins och Luleå har mötts tio gånger den här säsongen. De har fem segrar var. Den elfte matchen är även den sjunde i finalserien.

Game seven.