Det är så försvinnande lugnt i den lilla staden med en enda lång gata från början till slut. Det studsar inte ens tennisboll här i sportens egen nationalborg vid Laholmsbukten, parkeringsautomaterna är kvar i sitt vinteride och en ensam målare snyggar till fasaden på ett café i den lilla hamnen i Båstad.

Det är en väntan.

En väntan på sommaren, där en stad vaknar upp med turisterna och en nation drömmer om fotbolls-VM.

Artikelbild

Det är här förbundskapten Janne Andersson tar nästa steg med sitt landslag för det absolut största äventyret en blågul spelare och ett land kan uppleva. Det blir så mycket större, när man inte varit med på tolv år och stått för både en och två bragder på resan dit.

Alla spelare var på plats och solen, som gick sin egen match mot de överraskande molnen på Bjärehalvön, log till slut, när förbundskaptenen blåste igång fas II på resan till Ryssland om två veckor på Örebäcksvallen. Vägen dit är dock mer än taktik, startelvor och motståndare.

Den är också politisk.

I slutet av förra veckan träffade landslaget Civil Rights Defenders, som informerade om situationen kring de mänskliga rättigheterna i VM-landet. I en annan tid duckade landslaget för de här frågorna, men Janne Andersson pratade öppet och tydligt om sina känslor för det faktumet. Många av frågorna på den första presskonferensen, som hölls vid den klassiska centercourten i tennismetropolen, handlade om just situationen i Ryssland.

Janne Andersson lindade inte in orden eller gömde sina känslor.

Det var befriande och ärligt.

Det var, kort och gott, den Janne vi lärt känna under tiden i IFK Norrköping.

"Man blev lite nedstämd utifrån det som beskrivs om mänskliga rättigheter, men samtidigt har man blivit lite klokare. Det är viktig information för oss, men det är inte vi som bedriver utrikespolitik i Sverige. Det är inte vi som ska ha den frågan högst upp på vårt bord. Vi är dock medvetna om att vi åker till ett land, som inte har de mänskliga rättigheter vi har i Sverige", sa Janne Andersson.

Det svenska landslaget har tagit viktiga och nödvändiga kliv i sin samhällsroll de senaste två åren. Förbundets alla är olika – olika är bra och engagemanget i Pride är en del av vardagen i dag.

"Jag tycker, absolut, man ska framföra sin uppfattning om man har en. Det ska man inte vara rädd att göra, men det är upp till var och en att tycka vad den vill. Att man tar ställning till något man inte tycker är bra är självklart –  i alla fall i min värld", tyckte han.

När den svenska spelarbussen svängde in framför Örebäcksvallen lite senare samma eftermiddag för VM-lägrets första pass möttes de av skylten "Båstad GIF mot Salamis" som nästa match på arenan på lördag eftermiddag. Den gav en vink om var allt en gång börjar, vilket onekligen värmde fotbollsarbetaren Andersson. Hans egen karriär började ju på Alevallen i Halmstad bara någon dryg halvtimme från Båstad.

I dag leder han det mest påpassade landslaget vi har, men har på något charmigt sätt kvar skorna i det halländska gröngräset.

Var det här slutar?

Janne Andersson ser, som bekant, aldrig längre än till nästa träning. Han lutar sig tryggt mot sitt klassiska "nu är nu" i möten med sina spelare så vardagen alltid är närvarande, men han vågade i alla fall avslöja sin favorit till VM-guldet. Det är Tyskland, som Sverige möter i Sochi den 23 juni. Medan utländsk media, som i saknaden av Zlatan Ibrahimovic fortsätter pressa Janne Andersson på vilka stjärnor han har i det svenska landslaget svarade Janne lugnt.

"Den elva som startar mot Sydkorea den 18 juni är alla stjärnor."

011-200 174