Det är mitt i maj och värmen över Norrköping är nästan osannolik. Längs Drottninggatan kommer Viktor Kokman gående.

Han ogillar absolut inte den skinande solen, men han längtar till en kall vinter – för då pågår hockeyallsvenskan för fullt.

– Den här tiden är jobbig. Första veckorna är det hyfsat skönt. Men sen börjar det klia i fingrarna igen, jag vill ut på isen. Speciellt när man följer silly season som är rätt rolig, då blir jag ännu mer sugen, säger Viktor Kokman och tar en klunk mineralvatten.

Artikelbild

Ingen läsk för din del, tänker du mycket på vad du får i dig?

– Jag är inte extrem. Men jag tänker på det, jag äter inte vad som helst. Jag äter vanligt och kör ingen diet. Men jag håller mig borta från godis så mycket som det går.

Det är förvisso mindre än tre månader till Vita Hästens första träningsmatch: Slaget om Östergötland mot Linköpings HC. Men premiären i allsvenskan sker inte förrän 21 september.

Just nu är blanka isar och blålinjer långt borta – fokus ligger på att gnugga försäsongsträning.

– Det är ett jäkla jobb som krävs för att man ska lyckas bra. Och man blir bedömd på ett annat sätt nu. Men jag gillar det, att spela utan att någon bryr sig hade inte varit roligt, säger Viktor Kokman.

Norrköpingssonen Viktor Kokman lämnade Vita Hästen hösten 2009. Därefter var han i ett gäng klubbar innan han till slut återvände till moderklubben i somras.

De tre sista säsongerna innan Hästen spelade Kokman hockeyettan med Dalen, Borlänge och Vimmerby. Tankar fanns på att han kanske skulle få svårt att ta det där klivet från ettan till elitnivå.

– Steget från ettan till allsvenskan är nog större än från allsvenskan till SHL. Det är så jäkla många lag i ettan, det är svårt att sticka ut på samma sätt, säger 25-åringen.

– Efter året med Borlänge, när vi nådde kvalserien efter en stark säsong, hade jag mer eller mindre klart med Leksand – om de inte skulle gå upp till SHL. Leksand gick upp och jag blev kvar i ettan. Då var det ingen annan klubb som ville ha en och då började jag tveka. Ska jag vara i ettan hela tiden?

Under alla åren i hockeyettan strävade Kokman efter ett allsvenskt kontrakt. När samtalet kom från Vita Hästen blev han jublande glad.

– Det var lite oväntat. Jag tycker att det gick lite sämre i Vimmerby än i Borlänge. Jag stod väl alla matcher förutom två-tre matcher vilket var bra, men det flöt inte på lika bra, säger Viktor.

– Jag skrev på för Hästen utan att veta någonting. Jag hade skrivit på vem som än var där som den andra målvakten. Jag kände bara att jag måste ta den här chansen. Vita Hästen har jag haft koll på alla år, men inte haft någon dialog med dem. Det var skönt att de hade koll på mig.

Viktor Kokman berättar att han inte ångrar att han lämnade Vita Hästen som 16-åring. Faktum är att han kanske hade lagt av om så inte blivit fallet.

– Jag hade garanterat inte varit i klubben nu om jag inte lämnat då. Vi var fyra målvakter bland 93:orna samtidigt som det redan fanns två målvakter i J18. Att gå runt på sex målvakter hade givetvis inte varit hållbart, säger han.

– Jag sökte hockeygymnasium i den vevan men kom inte in på de stora. Så det var lite tveksamheter kring hur allt skulle bli för mig. Men sedan var jag på landslagsuttagningar och träffade en ledare som hade HV:s juniorer och Nässjös a-lag. Han sa att jag hade stor chans att komma till HV om jag gjorde en säsong med Nässjö först. Jag tog den, och Nässjö fick en plats i J18 elit vilket var jäkligt bra. Vi slog lag som Frölunda och HV.

I den lilla klubben Nässjö startade alltså Kokmans åtta år långa äventyr som ledde tillbaka till Vita Hästens a-trupp.

– En match jag minns att jag såg var hemma mot Malmö i det där Meca Hockey Race. Då var jag bra sugen, jag var ju nästan på den nivån. Jag kände att det hade varit jäkligt häftigt att spela för Vita Hästen då.

Klubbikoner som Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson var tidigare stora förebilder. Nu är de Kokmans lagkamrater. Första mötet med dem var speciellt.

– I början var jag blyg faktiskt. De har ju varit de stora idolerna, även fast jag var målvakt. Jag var ändå 24, men ändå som en åttaåring när jag träffade dem. De har spelat i allsvenskan och ettan, det är inte NHL-proffs, men det är mina NHL-proffs liksom. Det är kul att de har varit i Hästen så länge, jag är säker på att de hade hållit i SHL, säger Viktor Kokman.

Är det lockande att bli som Eriksson och Samuelsson i Vita Hästen?

– Absolut nu när jag är här. Vi har ett jäkla bra tryck i "Himpan" när det är mycket folk. Det känns speciellt. När min sambos föräldrar kom från Borlänge och kollade på vår match mot AIK hoppades jag på extremt tryck. Jag ville visa att så här är det när Vita Hästen spelar bara så att ni vet. De vet ju hur Leksand är, men jag hoppades nästan mer än matchen på att det skulle vara livat.

Vita Hästens publik får inte sällan omdömet att vara en enögd skara. Kokman motsätter sig inte det.

– Minsta lilla grej så är alla i hallen i gång. Det är roligt, framför allt när man har det med sig. Jag tycker att det ska vara så. Hästen har nog topp fem, mest enögda publik i hela Sverige, säger keepern.

Under den förra säsongen fick Kokman sparsamt med speltid. Han stod i skuggan bakom mer meriterade och rutinerade Pontus Sjögren.

– Det är klart att jag hoppades på att komma från ingenstans och göra en drömsäsong. Men jag var beredd på hård konkurrens. Pontus är väldigt duktig. Jag är ändå ganska nöjd med vad jag presterade i de flesta av mina matcher. Att bli tjurig och gnälla för att man blir bänkad har jag slutat med, säger Viktor Kokman som har ett tydligt ledord när han ställer sig mellan stolparna:

– Vem som helst kan stå. Man kan inte kliva in och tycka att livet är gött för att man får stå. Man vill stå och göra det bra. Det gäller att hitta balansen mellan att vara övertaggad och nervös.

Viktor Kokman berättar att han inte lägger någon prestige mellan honom och sin målvaktskollega kring vem som får vakta buren. Kokman kan dock räkna med fler matcher den här säsongen. På förhand är det helt öppet mellan honom och nyförvärvet Marcus Hellgren Smed.

– Jag mår bättre av att ha en bra relation och samarbete med den andra målvakten. Det är nog med press som det är, att vara ovän med målvakten tar bara energi. Vi ska sporra varandra och se det här som en stor möjlighet för båda två, säger Kokman som redan har en gemensam nämnare med Hellgren Smed; båda har fört Borlänge till kvalserien.

På förhand har Vita Hästen ett oprövat allsvenskt målvaktspar och det finns oro bland vissa fans över det. Hur ser du på det?

– Någon av oss måste blomma ut. Om vi ska försöka etablera oss för att bli hyfsade allsvenska målvakter, då kommer laget att hamna långt ner i tabellen. Vi måste vänja oss direkt vid att vi måste dra lasset. Nu är Pontus inte här längre. Jag går in med inställningen att jag ska dra lasset. Det tror jag att Marcus också gör.