På lördag ska han bolla med jättevikterna i Dolphins hemmaarena. Med öltunnor, atlasstenar och andra tunga pjäser.
– Jag kan fortfarande dunka bollen, men inte på samma sätt som förr, säger Brian som var en kraftfull forward när han efter college avstod chansen att spela vidare i Europa.
I stället fastnade han i gymmen.
Det tog honom så småningom upp på tronen som världens starkaste man.
– Det är stort. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli det från början. När jag började tävla märkte jag att jag kunde vinna tävlingar och jag fortsatte sätta delmål. Nu är jag lycklig att få komma runt över hela världen och träffa trevliga människor, tycker den väldige amerikanen.
Han har alltid varit stor och han är verkligen stor. Nästan två meter lång och nästan 200 kilo tung. Överarmarna mäter närmare 60 centimeter runt om och nacken är grövre än andra mäns lår.
Han är ett berg av muskler.
Ett ödmjukt berg, som hälsar artigt, skämtar och svarar utförligt på frågorna. Det är första träningspasset i Norrköping, bara några timmar efter att han och flickvännen Carrie landat i Sverige.
I källargymmet vill han bara "sätta blodet i omlopp" och nöjer sig med 120 lätta kilon på skivstången när han vridit och stretchat lite kort på betonggolvet.
Mycket mer tränat blir det inte den här eftermiddagen, hos konkurrenten och polaren Johannes Årsjö som han känt sedan 2008.
– Tävlingen borde bli ett slag mellan oss två, om man ser till erfarenhet och förutsättningar, tror Brian och tittar mot tävlingsledaren som pratar i sin mobiltelefon.
För att vara så stor och stark måste Brian träna hårt och äta väldigt mycket.
Sex–sju mål per dag, totalt 8 000 kalorier (mer än dubbelt så mycket som de flesta).
– Maten är den svåraste delen. Det tar mycket tid. Jag lagar mycket själv och packar i tupperwareburkar. Jag äter inga jätteportioner, istället mindre portioner oftare, som de flesta borde göra. Förr åt jag för mycket skräpmat med tomma kalorier och blev hungrig snabbt igen. Jag försöker hålla mig till ren mat. Visst är smaken viktig och några gånger per vecka unnar jag mig cheesecake, berättar han med ett leende.
– Man får inte glömma hur viktigt det är för kroppen att dricka vatten, tillägger han.
Att bli ännu större och komma över 200-kilosgränsen är inget han strävar efter, snarare tvärt om.
– Det viktigaste är att må bra och vara frisk. För mycket muskler har jag ingen nytta av i och med att många grenar kräver rörlighet. 195 känns bra.
Trots den framgångsrika karriären är 32-åringen fortfarande hungrig på mer, redo att lyfta och bära så tungt tungt som möjligt för nya titlar. I år blev han trea i finalen och han vill bli den starkaste på planeten igen.
– Jag är vinnarskalle och dömer mig hårt om jag inte lyckas. För mig är nya titlar viktigare än att sätta världsrekord.
Har du nått din topp ännu?
– Jag vet inte. Det finns de som har sagt att man är som bäst mellan 35–38 år. Om det stämmer har jag några bra år framför mig. Det känns som jag förbättrar små detaljer och fortfarande går framåt. Det är det som motiverar mig.
Det mesta talar för att Brian Shaw kommer att stå som vinnare i Stadium Arena på lördag kväll.
– En fantastisk arena. Den passar utmärkt för oss och våra grenar. Jag tycker att Johannes har fått ihop en bra mix på de sex grenarna, där det krävs olika typer av styrka, säger Brian och kryper intill de jättelika traktordäcken för några coola bilder för en magasinfotograf.