Guiden Albin Ackerot hade slutat efter medaljtrippeln i Sotji 2014 och det var svårt att hitta någon ny som ställde upp på att satsa så mycket som Zebastian Modin ville.

Dessutom svällde musklerna på framsidan av underbenen upp och han tvingades till operation.

För lite mer än två år sedan nådde Modin botten. Han var nära att ge upp.

Det var en ganska lång period när jag trodde att jag inte skulle komma hit. Jag hängde på repen men jag kanske var så jävla dum att jag trodde att det skulle gå på något sätt. Att vara nere och gräva i botten och lyckas vända på det. Det är väldigt stort, säger han.

Han hittade Johannes Andersson, som ledde honom tillbaka, och så småningom Robin Bryntesson, som lotsade honom genom kraftprovet i den 15-gradiga värmen på Alpensia skidcenter.

Det gav ett silver i sprinttävlingen för åkare med synnedsättningar – Modins femte medalj i Paralympics och Sveriges 100:e i vinterspelen.

Just nu är jag fortfarande lite tom men jag är ju såklart glad. Och jag kommer nog att vara ännu gladare sen. Jag tror inte att jag har släppt ned axlarna riktigt än, säger han.

"Väldigt ledsen"

Modin gjorde om resan från botten på plats i Sydkorea.

Plågad och hämmad av ryggbesvär blev 20-kilometersloppet inte alls som han tänkt sig.

Återigen fick han bege sig ned i gruvan och gräva under dagar som han beskriver som de tyngsta i sitt idrottsliv.

Jag var väldigt ledsen efteråt. Jag var i vallarboden, bara satt där. Känslorna ändras hela tiden. Ibland är man ledsen, sen tänker man "nu gäller det", sen blir man arg och säger några fula ord om nån för sig själv. Men till slut måste man vända på det. Det kommer till en brytpunkt: "Nu kan jag inte gräva ned mig längre. Nu måste jag upp. Jag ska visa för mig själv att det kan bli som jag har tänkt". Jag har verkligen fått jobba, säger han.

Fräste åt pappa

När han kom till arenan på onsdagsmorgonen hade han hittat in i bubblan igen.

Han var sitt vanliga fokuserade jag, idrottsmannen vars rutiner inte får störas.

Därför fick det bli några fula ord till.

Jag skrek till pappa efter prologen. Han ville ta en bild. Då var jag ganska arg på honom. Jag hade bra tryck då, säger Modin.

Guldchansen försvann när kanadensaren Brian McKeever kom farande i sista kurvan men den här dagen var ett silver belöning nog.

När kronprinsessan Victoria – som kom till arenan mer eller mindre direkt från flyget och hann fram lagom till finalen – gav Modin en grattiskram sade hon det han förmodligen kände när han skar mållinjen:

Där satt den!