Att kalla det för en bedrift är milt. Det är något mer.
Något större.
Frida Södermark tog sig från Ernest Happel Stadion i Wien till målgången i Budapest på dryga 28 timmar effektiv löptid. Fem etapper och 32 mil avverkades på resan.
Vi når henne några timmar efter tävlingens slut, sittandes hemma hos en ny bekantskap och pratar reseminnen.
– Jag lärde känna en ungersk tjej under tävlingen och ska bo hos henne tills jag åker hem på fredag, berättar Frida som precis fått sin pasta färdiglagad.
Hon är glad.
Upprymd.
– Det är ju fantastiskt hur kroppen fungerar. Jag tror inte jag riktigt fattat hur långt jag sprungit.
320 kilometer är inget som vem som helst går igenom. Loppet har varit en upplevelse, på många sätt. Från Wien, längs floden Donau, ett stopp förbi Bratislava, vidare till de ungerska städerna Gyor, Tata och Budakeszi och till sist Budapest.
– Visst har det varit häftigt. Jag har hela tiden sprungit med ett leende på läpparna, och man får så himla många tillbaka. Människorna här nere är underbara, menar Frida.
Vann halvmara
Den tuffaste etappen var nummer fyra.
– Det var kuperat i sex mil. Jag gick ut rätt så långsamt, de andra hade skrämt upp mig något, men jag kunde öka och spurta förbi framåt slutet, förklarar Frida som avslutade på allra bästa sätt.
– Sista sträckan var en halvmara, som jag faktiskt vann. Där fick andra vara med, dem som inte hade sprungit de andra etapperna. Det var runt 500 extra anmälda.
Så du vinner en halvmara före 500 andra med 30 mil i benen?
– Ja, haha. Jag kan inte riktigt fatta det själv, det är galet. det var en bra tid dessutom, säger Frida med tiden 1.36,45.
Som hon själv beskriver det – det låter galet. Men motivationen var stark. Pappa Bertil Svensson avled efter en tids sjukdom i slutet av september.
Frida sprang för välgörenhet. För sig själv.
För Bertil.
– Jag kunde inte gjort något bättre. Jag har fått mycket tid att tänka. Det blev ett fint avsked och jag vet att pappa hade velat att jag skulle springa. Han var så stark, var världens bästa pappa. När det blir jobbigt tänker jag att jag får kämpa lika mycket som han gjorde, säger Frida.
Oslo nästa
Målet var att samla in ett tusen kronor till Cancerföreningen för varje mil hon sprang. I tisdags var siffran uppe i 15 tusen och insamlingen är öppen tills på fredag, då Frida landar på svensk mark igen.
Men redan nu blickas det framåt. Fem veckor återstår, sedan bär de av till Oslo och Bislett.
– Jag är riktigt pepp på det, då blir det katakomberna igen, haha. Nu gick det så himla bra här, så jag har ju fått ett kvitto på att jag kan löpa bra.
Då blir 32 mil istället löpning under ett helt dygn. Om Frida nästa år tar sig mellan den schweiziska huvudstaden till den ungerska får vi se.
– Jag älskar ju nya utmaningar. Det finns så många lopp, men så lite tid, säger Frida Södermark.