– För att vara så tidigt på säsongen, är jag riktigt nöjd med vår insats, summerar Sylvia-tränaren Kim Hellberg.

Ja, Sylvia var en klass bättre i det här derbyt. I första halvlek dominerade man stort och Sleipner lyckades egentligen bara åstadkomma en farlighet, en frispark tätt över signerad Paul Chamoun.

Redan efter 2,35 rullade annars första bollen in i IKS-målet. Hampus Lönn slet sig loss på vänsterkanten, sköt ett skott som tog i stolpen och via målvakten Jonathan Erlandsson rullade över mållinjen.

– Tycker vi är det bättre laget hela första halvlek, fortsätter Kim. Framförallt våra omställningar är oerhört giftiga.

Där hade Sleipner svårt att hänga med, så var det exempelvis vid 2–0-målet där Felix Bengtsson till slut rullade in bollen efter en härlig framspelning av Oskar Rantala-Thörnfeldt.

Precis innan pausvilan kom också 3–0 genom Daniel Andersson, i fjol Sleipners främste målspottare men nu i den svart-vit-randiga dressen. Daniel kom helt ren och chippade iskallt bollen över mål-Erlandsson.

I 58:e minuten slog Daniel till igen. Nu gjorde han 4–0 via ribban efter ett exemplariskt anfall.

I 80:e minuten fastställde sedan Christoffer Tapper-Holter slutsiffrorna till 5–0 på straff sedan Hampus Lönn fällts.

– Trots siffrorna är jag inte helt missnöjd. Samtidigt ser jag ju vad vi behöver jobba på för saker. Vi är ju fortfarande bara i februari, det är långt kvar till seriestart, menar Sleipner-tränaren Anders Nyqvist som är ny för året.

Nya i Sleipner var också anfallarna Haris Sijaric, Paul Chamoun och Marcus Kemppainen, men alla tre hade svårt att skapa något. Bästa chansen i andra halvlek hade Chamoun men han sköt mitt på en utrusande Julius Lindgren.

Hos Sylvia var man speciellt nyfiken på spelfördelaren Philip Özer (från just Sleipner) och Daniel Andersson (också från Sleipner). Båda två klarade sig riktigt bra och blir prima förstärkningar.

Samtidigt som det kände att Sleipner har mycket att jobba med, imponerade Sylvia och utan tvekan måste laget räknas in bland toppkonkurrenterna i årets serie.

– Det får vi leva med. Vi har kanske inte någon bred trupp, däremot många toppar, slutar Kim Hellberg i Sylvia.