Jag tycker att tanken är god med de nya kraven för att erhålla elitlicens i hockeyallsvenskan. Men hur goda är utsikterna för att alla klubbar ska klara det?

Ja, inte ser det så ljust ut att man bländas.

Det jag vänder mig emot mest är skillnaden – eller snarare att skillnaden är för liten – mellan jätten SHL och hockeyallsvenskan.

Artikelbild

30 april i år ska samtliga klubbar i hockeyallsvenskan uppvisa ett eget kapital på minst 1,5 miljoner kronor. Den där ribban ska sedan höjas år för år fram till att den 2022 ska stanna på fyra miljoner kronor.

Bara det blir sannolikt en pärs för klubbar som exempelvis Vita Hästen, Västervik, Tingsryd, Almtuna, Karlskoga och Pantern (de sistnämnda kanske räddas av en miljardär utifrån, men ändå).

Det jag reagerar mest på är följande:

2022, när projektet har gått helt i hamn, kommer SHL-klubbarna ha ett krav på tio miljoner i eget kapital. För de allsvenska klubbarna är det som sagt fyra miljoner.

Ni förstår var jag vill komma.

Det som allra mest gör att jag tycker det här blir skevt är pengarna som flödar in till SHL-lagen genom tv-avtalet med C More och är skrivet på sex säsonger: 2018/19–2023/24. Det här skrev Aftonbladet om i en granskning förra vintern.

SHL-klubbarna får 37 miljoner per år.

Klubbarna i hockeyallsvenskan får 2,3 miljoner nästa säsong.

En skillnad på 34,7 miljoner(!). Ingen skrattsumma med andra ord.

Nu kommer visserligen hockeyallsvenskans tv-avtal att ge mer pengar till klubbarna för varje år. Men enligt Aftonbladets granskning av det avtalet, som pågår nu och tar slut 2021, får klubbarna i snitt 4,6 miljoner årligen.

Ändå ska det bara skilja sex miljoner i eget kapital mellan klubbarna i de olika ligorna när allt har gått i mål.

Jag är ingen ekonomisk expert – men visst tusan låter det orimligt?

Missförstå mig rätt. SHL har gjort det skickligt som förhandlat sig till de gynnsamma villkoren. Vi har inte socialism i Sverige, tillgång och efterfrågan styr priserna. Men det ekonomiska glappet mellan ligorna bör, i min värld, göra att eget kapital-kravet i lillebror hockeyallsvenskan hålls på en lägre nivå.

Förslagsvis att det stannar vid 1,5 miljon, max två.

Tingsryd har redan aviserat att de kallar till ett akut medlems- och sponsormöte angående de nya kraven. Ordföranden Johan Blomster oroas. "Klart jag gör, annars skulle jag ljuga. Det kommer helt klart att bli tufft", har han sagt till Smålandsposten.

Hur mycket personal ska de hockeyallsvenska föreningarna behöva avskeda? Hur mycket ska spelartrupperna behöva försämras? Hur många bedjande telefonsamtal ska behöva ringas för att be om ytterligare pengar från redan välvilliga sponsorer? Hur många nya sätt att få in pengar går att hitta? Hur ska de locka fler viktiga åskådare till matcherna i dagens hårda konkurrens?

Frågorna är många. Vi kommer att få svar i sinom tid.

Jag hoppas på det bästa för alla klubbar. Men jag tror inte att ledarna i allsvenskans föreningar är superharmoniska när de tänker på det här.

Leif Boork sa en gång att det inte finns något svårare än att leda med 3–0 i en hockeymatch.

Då visste han inte om kravet på fyra miljoner.