Jacob fyllde 18 år i augusti och är yngst i A-truppen.

Forwarden är fostrad i Linköpings HC och via en sejour på Leksands hockeygymnasium hamnade han i Norrköping och Vita Hästen.

Efter en smygstart med ett inhopp i sista vårmatchen mot Mora (där han belönades med tre spårvagnar i NT-sporten) har han nu helt plötsligt en fast plats i A-truppen. Men junioren har vuxit in snabbt i seniorvärlden.

Artikelbild

– I början var man väldigt tyst och tog inte för sig så mycket men det har släppt nu. Jag hade inga planer på att få speltid redan i trean på gymnasiet men det var bara att gå in och ta för sig och sen gick det vägen. Och de flesta här är väldigt trevliga, säger Jacob i ”pausen” mellan gym- och isträningen i Himmelstalundshallen.

De flesta bara?

– Ja, haha. Vissa är rätt hårda på att man ska göra mycket skitgrejer och så vidare, men det är ju alltid med glimten i ögat. Det är kul ändå att vara yngst. Många skämtar ju mycket med mig, att jag måste gå i skolan efter träningen och så. Men jag tycker bara att det är kul att sticka ut lite.

Jacob Sundberg går i trean på Fria Läroverken och kombinerar det med elithockeykarriären i Vita Hästen.

Artikelbild

– Jag missar alltid första lektionen innan lunch. Men det är en sorts idrottsskola och de är med på det och jag får ingen ogiltig frånvaro. Jag brukar få ett mail om vad jag har missat och ska läsa igen och det har funkat bra än så länge, förklarar han.

Du kanske kan utnyttja bussresorna också?

Artikelbild

– O ja. Nu ska vi till Timrå i premiären och då är det bara att plocka med sig skoldatorn.

Kan du få ro till sånt bland alla andra 20 spelarna?

Artikelbild

– Det brukar ju vara rangordning. De äldre bestämmer och brukar alltid sitta längst bak. Vi yngre får sitta där fram och där är det oftast väldigt lugnt.

I fjol startade Jacob säsongen i J20-laget men nu är han alltså bofast i A-lagets omklädningsrum.

– Planen är väl ändå att jag ska vara med och spela lite med J20. Jag tränar ju alltid med A-laget men om det är så att jag skulle få mindre speltid i en match, och J20 har match dagen efter, så ska jag spela med dem. Det är jättebra för mig. Så länge jag får spela mycket är jag nöjd.

Även om han är yngst i laget tillhör han de största rent fysiskt med sina 191 centimeter och 91 kilo. Vilket också har underlättat övergången från junior- till seniorhockeyn.

– Storleksmässigt och fartmässigt tycker jag att det har känts bra. Jag har lite fördel att jag är lite längre och väger lite tyngre. Men just det taktiska har varit en stor omställning. Det är stor skillnad att gå från ett juniorlag till just allsvenskan. Det är mycket fler detaljer här runt hela banan, så det har varit mycket att ta in de första matcherna. Ibland har man känt sig lite halvvilse så då blir man lite avvaktande i stället. Så var det framför allt de första träningarna och matcherna, att man ville verkligen göra rätt.

Mot Västervik senast föll ytterligare ett par pusselbitar på plats. Inte bara att han fick göra sitt första A-lagsmål i Himmelstalundshallen.

– Jag kände att det klaffade och behövde inte fundera så mycket på var jag skulle vara på banan. När man är säker på det blir man mer lugn på isen också. Jag känner att jag har fått in den känslan bättre nu, säger Jacob.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?

– Jag ser mig inte som någon poängspruta, i alla fall inte i A-laget. Jag känner mig mer som en powerforward. Jag tycker om att använda min storlek och jobba med puckar i sarghörn, ta kampen framför mål och även kunna hålla i pucken. Mer rakt spel än dragningar, våga skjuta mycket och gå in på mål.

De senaste matcherna har han spelat i samma kedja som Rickard Palmberg och August Gunnarsson.

– Det känns som det har gått ganska bra. Vi har inte varit inne på något baklängesmål men något framåt. Det är ganska skönt att spela med två kreativa spelare, och med Rickard vet man att han alltid kommer gå på skott. August är mer spontan. Han gillar att göra mycket dragningar och hitta på saker. Jag får stå för kraften i stället, gå på mål och ta retur, säger Jacob Sundberg.