Föräldrar vet för lite om onlinespel
Frågan är varför så många föräldrar abdikerar från att engagera sig och ställa krav kring onlinespel som World of warcraft när de följer med på träning och matcher och lär sig alla regler som gäller på fotbollsplanen? skriver Inger Segelström och Ann Katrin Agebäck, Medierådet.
Helt klart är att internet och dataspel är här för att stanna, de kommer inte att försvinna, skriver Inger Segelström och Ann Katrin Agebäck, Medierådet. Foto:Eckehard Schulz/Scanpix
Foto: ECKEHARD SCHULZ
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i World of warcraft, Wow, av Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt vid Göteborgs universitet. Rapporten bygger på intervjuer med tio unga spelare som ägnar mycket tid åt att spela just Wow. Ungdomarna berättar hur spelandet kan leda till sena nätter, dåliga matvanor, bristande hygien, skolk och slarv med läxor, vilket skapar konflikter med omgivningen. Men här framträder också nya perspektiv som ger förståelse av onlinespelandets magiska dragningskraft. Det handlar om sociala kraft och gruppsykologi. Grupptryck
i spelvärlden och bland kompisar i skolan nämns som främsta orsaker till det omfattande spelandet, liksom jakt på status i den virtuella världen. Genom alla konflikter lyser också föräldrars brist på kunskap om onlinespel. Frågan är varför så många föräldrar abdikerar från att engagera sig och ställa krav kring spel som Wow när de följer med på träning och matcher och lär sig alla regler som gäller på fotbollsplanen? Kanske ser de spelandet som mediekonsumtion snarare än en fritidsaktivitet? Det är förståeligt, men också en del av problemet. För hur skulle det sett ut om Zlatans mamma krävt att han skulle avbryta spelet mitt i en match för att de ska åka och hälsa på mormor? Helt klart är att internet och dataspel är här för att stanna, de kommer inte att försvinna. Det finns bara en väg att gå och det är att sätta sig in i vad livet på nätet egentligen innebär. Det finns inga genvägar, det finns ingen lagstiftning som kan lösa detta. Dialog och förståelse är det som gäller. Och vuxna har en fantastisk livserfarenhet att förmedla. Vill jag att alla ska se den bild jag lägger upp på nätet från festen? Hur känns det att få en kränkande kommentar i sin gästbok? På nätet finns ingen ångerknapp, vad ska jag lämna ut om mig själv och hur ska jag behandla andra?De problem som många familjer upplever kring barns internetanvändning ska tas på allvar. Men de måste nyanseras så att orsakerna, och därmed möjligheterna till förändring, blir tydligare. Ett ledord kan vara balans. Så länge barn sköter skolan, umgås med kamrater och kanske idrottar så hålls datoranvändandet på en balanserad nivå. Varningstecken kan vara när dataintresset går ut över sömn och skolarbete eller när barnet uppenbart mår dåligt. Men vuxna behöver inte alls lära sig allt om teknik, program och spel. Det går att börja i en annan ände. Låt frågan "hur har du haft det i skolan idag?" följas av "hur har du haft det på nätet idag?". Lyssna på svaret och låt det bli starten på en vardaglig diskussion vid middagsbordet.