Miljöbomber under marken
Inventering av tidigare miljöförsyndelser i Östergötland är bra, sanering är bättre.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Enligt nuvarande inventering finns det 83000 områden där mark eller vatten misstänks vara förorenade på något sätt. I Östergötland finns 4000, varav en fjärdedel i Norrköping. Dessa är i sin tur indelade i fyra klasser där antalet med den mest akuta indelningen (riskklass 1) uppgår till 80 i länet. Värst uppges situationen vara i Valdemarsviken följt av Bergsbo gruvor, bruket i Gusum och före detta Supra i Norrköping. Saneringen av Valdemarsviken är redan inplanerad och kommer att bli det största projektet i länet. 400 ton krom skall sugas upp från botten till en kostnad av 130 miljoner kronor. Den årliga summan som krävs för att rensa länets 80 mest förorenade områden är 70 miljoner per år under kommande 45 år. En väl tilltagen summa för tidigare försyndelser. Här ligger också mycket av problematiken. Det är inte alltid enkelt att hitta ansvariga för dagens miljöproblem. En företagare som idag köper en industritomt kan rimligen inte ställas till svars för vad som hände på den tomten för flera decennier sedan. Idag går brytpunkten den 30 juni 1969. Företag som gjorde något innan dess hålls inte ansvarigt medan den som smutsade ner från och med den 1 juli 1969 kan ställas till svars. Lagstiftningen är med andra ord inte helt okomplicerad och borde ses över. Viktigare är dock att något görs åt det som man redan funnit. Och så är det lyckligtvis också. Företag som Yara, tidigare Supra, bedriver verksamhet på mark som använts sedan 1940. På den tiden löstes avfallsproblemen på ett sätt som inte är acceptabelt i dag. Företaget har hittills satsar närmare fem miljoner kronor på att sanera marken.
Med tanke på att en "mellanstor" sanering kostar runt 40 miljoner är det mycket pengar som kommer att krävas framöver och en central fråga är varifrån dessa skall tas. Staten spenderade förra året 671 miljoner kronor på marksanering. Oljebolagen har till exempel gått samman och lägger årligen 150 miljoner på att rensa upp under gamla bensinmackar. Att hitta ansvariga, få fram pengar och påbörja uppstädningen är ingen enkel uppgift. Samtidigt är saneringen helt nödvändig. Med tanke på att riksdagen fattat beslut i frågan borde kanske statens finansiella åtagande vara större? Att vänta bör inte vara något alternativ.