Fotboll må vara ett enkelt spel där Tyskland alltid (nåja) vinner i slutändan men det är ett par frågor där vi alltid kommer skalla oss blodiga efter svar.
Här är en annan: Firar man mot sitt gamla lag?
Det är klart man gör.
Simon Thern ville ta hela Östgötaporten i sin famn när han tog IFK Norrköping tillbaka in i säsongen.
Det slutade med att han hamnade i Jens Gustafssons utsträckta armar efter att 2–0-målet letade sig in bakom Sveriges tätaste försvar.
Manager och matchhjälte förenades i en kram som var lika delar glädje och revansch från Therns sida.
"Ni tycker inte jag är tillräckligt bra – här har ni".
Simon Thern kunde inte hålla tillbaka vad som bubblade i honom.
Han ville det inte heller och hade inga som helst planer på att tygla sin egen eufori.
Det gjorde att han blev blev måltavla för en stinkande hatkampanj.
Utlösningsfaktorn: Respektlöst och överdrivet firande.
Man biter inte handen som en gång gödde dig är ett trött påfund som man uppenbarligen gör bäst i att följa annars får du ta troll-straffet.
Simon Thern sveptes med, visade passion för klubben som betalar hans lön och där han fått en personlig nystart.
Då är han en svikare.
Låt oss vända på det.
Om Simon Thern dränkt den emotionella våg som sköljde över honom med att uttrycktslöst tona ned vad han kände är vi inte bara fel ute.
Vi som går på fotboll och idrott är illa ute.
Den stela och tråkiga framtoningen får aldrig vinna över det Thern förmedlade.
Målen gjorde avtryck. Hans totala lycka lämnade ännu starkare minnen.
Oavsett om det är välmåendet som IFK Norrköpings fans upplevde eller frustrationen AIK-supportrarna genomled så måste det handla om känslor.
Det får aldrig sluta att göra det. Vi kan aldrig förbjuda det.
Det är självklart upp till spelaren själv vad han eller hon väljer att göra men det är tydligt vad som är rätt eller fel här.
Det vet även de mest inbitna AIK-fantasterna.
Skulle Christoffer Nyman avgöra mot IFK N...förlåt ett ickeexempel som aldrig kommer ske, men vi kan ta Andreas Johansson.
Tar sig Halmstad upp i allsvenskan och "Ante G" knoppar in ett mål mot "Peking" på Östgötaporten skulle han kanske inte dra av sig tröjan och släppa loss i en provocerande dans mot Curva Nordahl men innerst inne skulle vinnarskallen glädja sig åt att hjälpt sitt lag, klubben han spelar för just där och då.
Man kan aldrig vara ledsen över eller tycka att det är fel att göra sitt jobb. Att vara professionell.